Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
För 81,3 kg kaustik soda åtgår 86,8 kg svafvelkis a 1,58 pr 100
kg. == 1,37 kr. utgörande 10,6 °/0 af sodans framställningskostnad. Förf.
känner icke kostnaderna för regenerationen, men under antagande, att
den kunde ske för halfva svafvelkiskostnaden — 0,69 kr. — så skulle
följaktligen framställningskostnaden för den kaustika sodan minskas med
endast .= 5,3 %• Fabriken D hade alltså lika stor fördel af att
framställa antiklor. Den del af sodaresterna, hvilka ej användas till
beredning af antiklor, var för obetydlig att derpå grunda en regenerering.
Enligt Chance-Claus’ metod, som på senare åren blifvit införd vid flera
fabriker i England, behandlas sodaresterna med kolsyra från kalkugnen:
Ca S + C02 + H2 O == Ca C03 + H2 S. Svafvelvätet förbrännes i stället
för kis i svafvelsyrefabriken, och den kolsyrade kalken torkas och
användes i stället för kalksten till sodasmältan. På detta sätt skulle de
besvärliga sodaresterna alltså helt och hållet försvinna och samma svafvel
och kalk oupphörligt göra sitt kretslopp inom fabrikationen.
Rentabili-teten af detta liksom alla andra regenerationsförfaranden för detta billiga
ämne är dock tvifvel underkastad, isynnerhet som
anläggningskostnaderna skola vara ganska höga — enligt en engelsk fabrikinspektörs
årsberättelse 550,000—1,350,000 kr. allt efter sodaproduktionens storlek.
En fabrik, hvilken såsom D icke har någon nämnvärd kostnad för
resternas bortskaffande (fabriken ligger högt och resterna störtas ned i
ett kärr, som gränsar intill) lärer väl tillsvidare (vid nuvarande
arbetslöner och pris på råmaterial ete.) knappast finna någon fördel uti en
regenerationsanläggning.
Offentliggörandet af ofvanstående siffror inför ett publikum, som
ej känner till fabrikerna, synes ej kunna innebära någon indiskretion
mot dessa.
Köse-Gottliebs metod för vigtsanalytisk
fettbe-stämning i mjölk, utan intorkning.
(Referat af Alb, Vesterberg.)
Vid den vanliga vigtsanalytiska metoden för fettbestämning i mjölk,
måste man som bekant intorka mjölken på pimsten, gips eller annat
dylikt material, hvarpå den torra massan pulveriseras mycket fint och
extraheras med eter. Som de båda förstnämda operationerna äro ganska
tidsödande, och pulvriseringen därtill rätt mödosam, sökte Br. Röse
för några år sedan undgå dem helt och hållet, i det att han
extraherade fettet direkt ur den flytande mjölken medelst en blandning af lika
volymer vanlig eter och petroleumeter (benzin). Detta möjliggjordes
genom att först försätta mjölken med sprit och något ammoniak, så att
fettkulorna frigjordes ur det eraulsionsartade tillstånd hvari de befinna
sig i vanlig mjölk. Fettets utskakning med benzinblandningen företogs
i en stor, i 1/2 cm3 indelad byrett; den efter V2 timme uppstigna,
vattenfria fettlösningens volym aflästes, en viss del af densamma af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
