Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
af S och Gu i purple-oren, dels af att man af kisens c:a 50 gr. Ag pr ton
sällan får ut mer än ci:a 30 gr. Den höga svafvelhalten åstadkommer
å andra sidan att vid rostningen bildas så mycket saltsyra, att denna
är tillräcklig för läkningen af rostgodset, utan tillsats af annan syra.
Den ökade koksaltmängden medför naturligtvis mindre effekt med
samma rostningsyta, större kolåtgång och mera arbete, hvarföre
extraktionskostnaderna för Röros-kis icke understiga 15 kr. pr ton bränder.
Purple-oren efter denna kis håller, då rostningen ledes väl, 0,i5—0,25
proc. Gu och 0,2o —0,35 proc. S. Dess jernhalt är blott c:a 58 proc. och
purple-oren betalas derför lägre, c:a 4 Mk pr ton netto fob.
Helsing-borg. Sulitelma-kisen betalas efter samma norm som Röros-kis. Enligt
hvad i Helsingborg utförd bearbetning i stort visat, låter den med
4—5 % kopparhalt utbränna sig till c:a 5 proc. S och bränderna kunna
rostas med samma lätthet och med obetydligt högre koksalthalt än
Rio-Tinto-bränderna. Den erhållna purple-oren håller c:a 60 proc. Fe, 0,i5
—0,20 proc. Gu och icke öfver 0,25 proc. S. Extraktionskostnaderna torde
icke öfverstiga 12 kr. pr ton.
Arsenikhalt i en kis medför icke allenast den olägenheten att den
deraf beredda svafvelsyran blir arsenikhaltig, hvilket för vissa ändamål
är ofördelaktigt, utan äfven att den koppar, som vinnes ur bränderna,
också blir något arsenikhaltig. Bränderna qvarhålla nämligen en del
As, som vid den klorerande rostningen delvis går öfver i saltsyran och
delvis qvarstannar i rostgodset. Då nu syran användes till läkningen,
så stannar arseniken bland cementkopparn. Den blir häraf, så väl som
af vismut och antimon, som också stundom förekomma i kis, spröd och
ej så god för t. ex. plåt som arsenik- och vismntfri koppar, såsom
den ur norsk kis vunna. Den senare betalas derföre något högre än
den förra.
Den kopparhaltigare Falu-kisen bearbetas på vanligt sätt först i
svafvelsyrefabrik och sedan i kopparextraktionsverk. Då malmens
guld-halt, c:a 3 gr. pr ton, motsvarande ett värde af 7,so kr., tillgodogöres,
måste rostningen af bränderna utföras särdeles väl, enär guldet icke
låter sig utlösas förr än alla svafvelföreningar, bland dem det i malmen
förekommande silfrets, äro öfverförda i löslig form till klorider. Man
brukar derföre i Falun 17 proc. koksalt vid rostningen, som derjemte
får ledas mycket väl.
Saltsyran, som härvid bildas, håller till följd af kisens halt af As
och Bi, äfven dessa ämnen och skulle derföre förorena kopparn,
hvarföre syran icke användes, utan sker läkningen med tillhjelp af
svafvelsyra på förut beskrifvet sätt.
Det lakade rostgodset uttvättas väl, hvarefter en ytterligare läkning
med en svag klorkalklösning, försatt med något svafvelsyra, d. v, s. vid
närvaro af fri klor, eger rum för att utlösa guldet ur
extraktionsåterstoden. Man erhåller på detta sätt en svag guldlösning, hvarur den
ädla metallen fälles med ferrosalt, t. ex. »ändlut» efter cementkopparens
fällning med jernskrot. Guldet och silfret äfvensom kopparn raffineras
på platsen. Extraktionsåterstoden är för rik på bergart och för fattig på
jern för att kunna användas som purple-ore.
Extraktionskostnaderna, inclusive guld-, silfver- och kopparraffine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
