Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ring, uppgå i Falun till inemot 20 kr. pr ton malm, deri dock
inbegripet stora »allmänna kostnader» för fattigvård, pensionering o. s. v*
Då kopparn ur de kopparhaltiga lutarne från extraktionen fällas
med jernskrot, fås en kopparfri lut, s. k. ändlut, hufvudsakligen
bestående af en 20°—40° B. stark lösning af ferrosalter (sulfat och klorur),
glaubersalt och koksalt, samt, då malmen varit zinkhaltig, af klorzink.
Derjemte förefinnas ofta små mängder mangan, nickel och kobolt i
ändluten samt något kalcium- och magnesiumsulfat. Såsom exempel må
nedanstående analys å ändlut, 21° B. stark, från extraktionsverket vid
Königshutte i Schlesien, anföras.
Luten håller pr liter:
Klorzink.................................................. 28,o gram
Jernklorur................................................ 61,3 ,,
Ferrosulfat............................................ 8,8 •„
Natriumsulfat......................................... 70,o „
förutom små mängder af nyssnämda ämnen. Af sådan lut erhålles 1
a 2 kub.-meter för hvarje ton extraherad malm, hvilket för större
fabriker kan uppgå till 250—500 kub.-meter pr dygn. Att utsläppa
denna stora mängd i vattendrag i fabrikens närhet medför olägenheter
af mångahanda slag, fisket förderfvas och vattnet blir för många
industriella ändamål oanvändbart. Man har derföre, fastän hittills utan
framgång, sökt att tillgodogöra eller åtminstone oskadliggöra dessa ändlutar.
• Så har man bland annat kokat in luten till torrhet i murade
flamugnspannor, glödgat saltmassan hårdt vid lufttillträde för att oxidera
jernsalterna och sönderdela dem vid hög värme, så att jernoxid, engelskt
rödt, skulle erhållas. Saltmassan utlöses med vatten, zinken, om sådan
finnes, fälles t. ex. med soda som basiskt karbonat, hvilket frånfiltreras
och glödgas till zinkoxid, zinkhvitt, och glaubersalt kristalliseras ur filtratet.
Denna metod, som lemnar en vacker rödfärg, men fult grågrönt (af Mn
och Co) zinkhvitt är svår att utföra, emedan jernsaltet fordrar en mycket
hög temperatur för4 att fullständigt sönderdelas, hvarförutom ugnarne
starkt angripas af de tunga metallernas salter, som verka som svag
saltsyra på murverket. Metoden användes derföre icke.
Man har också försökt att i lösning oxidera jernsalterna med klor
eller klorkalk, hvarvid basiskt ferrisalt faller som en sorts gulockra; i
lösningen qvarvarande jernoxidsalt fälles derefter med kalk.
Den affiltrerade gulockran, som, om klorkalk användts som
oxidationsmedel, innehåller mycket gips, kan glödgas till en särdeles liflig
och vacker rödfärg.
Om vid oxideringen öfverskott af oxidationsmedel undvikes, så
stanna mangan, nickel och kobolt i lösningen och kunna efter jernet
fällas såsom oxider eller superoxider genom lutens kokning med litet
öfverskott af klorkalk. Fällningen frånfiltreras och bearbetas på kobolt.
Ur filtratet kan nu zinken fällas med soda som karbonat och
glödgas till oxid. Det sålunda erhållna zinkhvittet blir, om processen
utföres med noggrannhet, temligen hvitt och vackert.
Denna metod har försökts i Helsingborg, men öfvergifvits. Vid
Åtvidaberg framställes rödfärg, som jag tror, på detta sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
