- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IV. årg. /
41

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

bestämde han öfversvafvelsyrans bildningsvärme på ett sätt, som
framgår af följande formler:

S2 07 aq. + S02 aq. + 3 H2 O = 3 H2 S04 aq. + 46 cal.
men S02 aq. + O + H2 O = H2 S04 aq. + 32,2 cal.

således S2 07 aq. + 2 H2 O === 2 H2 S04 aq. + O + 13,8 cal

Bildningen af S2 07 af svafvelsyreanhydrid och syre är alltså
endotermisk. Om S2 07 kunde bildas direkt ur sina element så borde dervid
utvecklas värme enligt eqvationen:

S2 + 07 + aq. = S2 07 aq. + 126,6 cal.,

men det är sträfvan till termiska maximum, som här är svafvelsyra,
som gör; att S2 07 i allmänhet ej bildas. Emellertid har Séliiltzenberger
nyligen funnit, att små mängder S2 07 kunna bildas vid förbränning
af S i torr syrgas.

Slutligen har Hugh Marslial i Edinburgh (se Chem. Soc, s. 771,
1891) händelsevis lyckats att genom elektrolys direkt i form af kristaller
framställa salter af öfv ers vafv elsyra. Han hade föresatt sig att
undersöka, huru Co S04 och en del andra salter förhölle sig vid långvarig
elektrolys. Vid ett tillfälle elektrolyserade han under ett par dygn en
blandning af Co S04 och K2 S04. Efter denna tid hade några kristaller
fallit ut i sönderdelningscellen. Sedan Marshal tagit upp dessa samt
tvättat dem på ett filtrum, visade deras hvita färg, att de ej kunde
innehålla Co, hvarför han trodde dem bestå af K2 S04. Han löste en
del i H2 O och tillsatte Ba Cl2, men fick till sin förvåning blott en
ytterligt svag fällning af Ba S04. Men sedan han börjat koka blandningen
af det obekanta ämnet med Ba Cl2, erhöll han under klorgasutveckling
en stor fällning af Ba S04. Detta förhållande kom Marshal att förmoda,
att det var kaliumpersulfat, som han arbetade med, och en analys, som
visade, att saltets negativa radikal var densamma, som enligt Berthelot
finnes i öfversvafvelsyran, bekräftade denna förmodan. Utom
kaliumpersulfat har Marshal på samma sätt lyckats framställa flera af
öfversvafvelsyrans salter.

Redan i sin första anmälan om öfversvafvelsyrans upptäckt säger
Berthelot, att dess kemiska konstitution är analog med öfverklorsyrans
och öfvermangansyrans. Deremot opponerar sig emellertid M. Traube
(Ber. XXIY, s. 1764, 1891), som påstår att den vid elektrolys bildade
höga syrsättningsgraden af svafvel har sammansättningen S04 och är
en indifferent kropp, som är att hänföra till den klass af föreningar,
som Traube kallar »Holoxider». Bland de många skäl, som han härför
anför är äfven att kaliumpersulfat enligt Marshal ej är isomorft med
kaliumpermanganat. Emellertid får man väl ännu ej anse, hvarken
tillvaron af föreningen S04 eller öfver hufvud existensen af ämnen med
den kemiska konstitution som Traube utmärker med namnet »Holoxider»
vara tillräckligt bevisad. (Ber. XY, s. 663, 1882 och Ber. XXIV,
s. 1764, 1891.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1892/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free