- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IV. årg. /
60

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

fallet med flera sekunda tvålsorter, ansågs för konsumenten likgiltigt.
Talaren betonade dock, att en fylld såpa ej bör säljas för oblandad.

Efter kortare anföranden af herrar Landin, Rosengren, Fris m. fl.
afslöts diskussionen.

Harts i tvål OCh Såpa är såsom bekant ej lätt att qvantitativt
bestämma. Det saknas visserligen ej metoder för sagde ändamål, men de
som hittills föreslagits hafva lemnat väl mycket att önska hvad
noggrannheten beträffar för att verka lockande på analytikerna, hvartill kommer
att desamma i allmänhet varit rätt besvärliga att använda. Den metod,
som antagligen vunnit mest erkännande, torde varit 8. Gladdings, antingen
i sin ursprungliga form eller i den modifikation den erhållit af Qrittner
och Szilasi (Kem. Not. 1888, II, 15). Senare har F. M. Horn (Z. f. ängen.
Ch. 1889, 470) angifvit en mycket enkel metod, rörande hvilken dock mig
veterligt inga analysresultat finnas offentliggjorda. Horn extraherar den
fullständigt torkade tvålen med kloroform, kokar sedan bort denna och
väger den vid 105° torkade äterstoden (hartstvålen). Ett nytt uppslag i
denna fråga har lemnats af Twitchell (Journ. anal. and äppl. Ch. 1891, 5,
379), som funnit att harts- och fettsyror i alkohollösning förhålla sig olika
till torr HCl-gas, i det att de senare syrorna förvandlas till etylestrar,
medan de förra ej förändras. Enligt Wilson (Chem. News 64, 204) förfar
man vid bestämningen lämpligen på följande sätt. Af harts- och
fettsyreblandningen lösas 2,5—3 g. i 25—30 cm3 absolut alkohol. I lösningen,
som hålles afkyld med kallt vatten, inledes torr HCl-gas, så länge den
absorberas d. v. s. ända till dess de bildade esterarterna afskilja sig. Kolfven
får, väl tillsluten, stå en half timme och derpå tillsättes 100—125 cm3
varmt vatten. Blandningen får kallna och skakas i en separattratt med
75 cm3 eter. Sedan vattenlösningen afdragits, tvättas eterlösningen med
vatten tills den ej längre reagerar surt, hvarpå kommer en sista sköljning
med 50 cm3 neutral, utspädd alkohol. I eterlösningen titreras hartssyrorna
med alkoholiskt alkali och fenolftalein som indikator. Eqvivalenttalet för
hartssyrorna antages vara 347. — Några absolut riktiga värden erhåller
man visserligen ej heller mot denna metod, hvilket också knapt kan väntas.
Genom försök på hartsfria feta syror har det visat sig behöfligt att draga
af från den funna hartsmängden (beräknad på 100 delar fettsyra) 0,7—l,o
delar.

Wilson anser sig kunna underlåta tvättningen af den sura eterlösningen.
Han tillsätter alkohol direkt och titrerar saltsyran med alkali och
metylorange som indikator, samt sedan hartssyran med fenolftalein som indikator.
Att sålunda tid och arbete inbesparas är nog otvifvelaktigt, men att som
Wilson påstår noggrannheten derigenom ej skall minskas torde kunna
åtminstone sättas ifråga.

K. K P.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1892/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free