- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IV. årg. /
63

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

håller en olja, som stelnar till bladiga kristaller, hvilka äro mycket
hygroskopiska och lättsmälta.

Diamid H4 X2. Curtius (J. pr. Ch. XLII, 521) har genom
destillation af hydrazinsulfat med kalilut erhållit hydrazinhydrat, N2H4,
H2 O, en ljusbrytande, något tjockflytande, i luften rykande vätska, kpt.
119°. Det har en svag och egendomlig lukt, olik den af amoniak,
är högst korroderande, angriper glas, smakar lutaktigt och lemnar
på tungan en brännande sveda. Det är hygroskopiskt och upptager
kolsyra ur luften, stelnar i köldblandning af C02 och eter till en massa,
som smälter under —40°. Eg. v. = 1,03. Yid 170° dissocieras
hydrazin-hydratet. Diamid, H4X2, bildas, om hydratet upphettas * med Ba O.
Den är gasformig och har en högst penetrant lukt. Hydrazinhydrat
ger med 1 och 2 eqv. svror salter. Med jodväte ger hydrazin ett
märkvärdigt salt, N3 H6 HI. — Enligt Berthelot (C. B. CXIII, 672) är
hydrazin endotermisk N2 H4 + aq = 9,5 Kal. Enligt Loew (Ber. 1890, 3203)
är sulfatet af hydrazin ett starkt gift.

Azoimid, HX3. I Sv. Kem. Tidskr. II, p. 68, finnes en
redogörelse för denna märkvärdiga syra. Sedermera hafva Curtius och
Badenhausen (J. pr. Ch. XLXII, 207) erhållit denna förening i rent
tillstånd. Den bildar en vattenklar, vid 37° kokande, lättrörlig vätska,
blandbar med vatten och alkohol, har en odräglig lukt, exploderar med
exempellös våldsamhet vid beröring med en het kropp samt äfven
under vissa omständigheter vid rumstemperatur. Att döma af Ostivalds
undersökningar öfver azoimidens ledningsförmåga, är den något starkare
än ättiksyra. Enligt Berthelot (C. B. CXIII, 676) är azoimid mycket
starkt endotermisk N3H + aq = — 61,6 Kal. Enligt J^oew (Ber. 1891,
2947) är azoimid intensivt giftig.

Amoniahalisha metallföreningar. Vortman och Blasberg (Ber.
1889, 2648) hafva undersökt ett antal s. k. oktaminsalter, hvilka väl
rätteligen borde benämnas aqvotetraminkoboltsalter. Tidare hafva
Vortman och Magdeburg (Ber. 1889, 2630) undersökt sulfit af diverse
koboltbaser. Jörgensen (J. pr. Ch. XLI, 429, XLII, 206) har sökt afgöra

|i\H3R
koboltbasernas konstitution. Luteosalterna anses vara Co NH3R

l(NH8)4R

\ H20 R f R

roseosalterna Co \ NH3 R purpureosalterna Co \ NH3 R
tetraminsal-l(NH3)4R l(NH3)4R

(R fR

terna uppfattas som Co \ H20 R och praseosalterna som Co I R

l(NH,)tR l(NH3)4R

Amoniakaliska kromföreningar. De af Morland genom
inverkan af kaliumdikromat på smältande rodanamonium erhållna
egendomliga rodankromamoniakföreningarna hafva blifvit undersökta af
Christensen (Yidensk.-Selsk. Skr., 6:te Ksekke, 7:de B., 5, 1891) och af O.
Nordenskjöld (Öfvers, af K. Sv. Vet.-Ak. Förh. 1892, N:o 1, 39). Enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1892/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free