Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
arbetandet af de rikligt förekommande malmerna med 4 a 5 proc. Cu
och deröfver, och en sådan utarbetades också under början af
1880-talet af fransmannen Pierre Manhés, sedan ryska ingeniörer i slutet på
1860-talet och engelska i slutet på 1870-talet hade misslyckats dermed.
Detta, det enda egentligen stora framsteg, som i nyare tid gjorts i
kopparns metallurgi på torra vägen, är grundadt på behandling af
skärsten enligt bessemerprincipen; några nya kemiska reaktioner förekomma
ej dervid, utan beror framsteget helt och hållet på nya apparater; och
om denna method för kopparns metallurgi icke haft lika stor vigt som
bessemermethoden haft för jernets, så har den dock varit af mycken
betydelse.
Såsom kändt är omvandlas i bessemerkonvertern tackjern till stål
eller mjukt jern utan användande af annat bränsle än det kol, kisel,
mangan och fosfor, som finnas i tackjernet, genom dessa föroreningars
förbränning med i konvertern inpressad luft, hvarvid man på mindre
än en halftimme kan raffinera 5 a 10 tons tackjern och derjemte
erhålla det raffinerade jernet i flytande form, tack vare den vid processen
alstrade höga temperaturen.
Mellan tackjern och skärsten finnes en viss likhet; tackjernet består
af jern i förening med kol, kisel, fosfor m. m., skärstenen af koppar i
förening med jern och svafvel; och då jernet och svaflet i skärstenen
äro lättare oxidabla än kopparn, låg det antagandet nära till hands att
de skulle låta afskilja sig på ungefär samma sätt som kolet, kiseln och
fosforn ur tackjernet. Finnes sålunda å ena sidan en viss analogi i
sammansättningen af tackjern och skärsten, så är å den andra
olikheten dem emellan stor. De ämnen, som i tackjernet skola oxideras
vid bessemerprocessen, öfverstiga icke 10 proc. af tackjernets vigt,
medan i skärsten jernet och svaflet, som skola afskiljas, stundom uppgå
ända till 75 och i gynsammaste fall till minst 40 a 50 proc, hvarföre
slaggbildningen vid skärstenens bessemering bör blifva betydligt större
än vid jernets. Den stora mängden af ämnen, som skola oxideras i
skär sten en gifva samtidigt tillräcklig värme för processens gång, ehuru
de vid sin förbränning utveckla mindre värme än tackjernets föroreningar.
Manhés började sina försök i en liten bessemerkonverter af vanlig
konstruktion och sålunda försedd med en mängd vertikala hål i bottnen
samt med en skärsten af 25—30 proc, Cu. Svaflet och jernet oxiderades
hastigt, det förra bortgick i gasform som S02, det senare bildade slagg
med konverterns utfodring, som bestod af lera och kiselsand. Mot
slutet af operationen tillstötte dock svårigheter, dels derföre att slaggen
blef segflytande och kastades ut ur konvertern med luften, hvarvid äfven
skärsten slets med, dels derigenom att luften afkylde den afskiljda
kopparn, som tillstoppade lufthålen, hvarigenom det öfre lagret af smältan
icke blef fullständigt oxiderad.
Svårigheten med slaggen afhjelptes derigenom att qvarts och
man-ganjern tillsattes, som gjorde den mera lättflytande och olägenheten
med lufthålens tillstoppande undveks genom att anbringa dem i det
närmaste horisontelt och på något afstånd från konverterns botten.
Härigenom gick oxidationen uppifrån och nedåt, i stället för tvärtom
som förut. Detta hade till följd att allt eftersom kopparn »utoxiderades»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
