Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Detta hos så många metallsalter återkommande tal af 6 molekyler
kristallvatten och 6 mol. amoniak vid metallamoniaksalterna, alldeles
oberoende af den ingående syrans natur, kan ej bero på en tillfällighet
utan måste hafva en djupare grund, hvadan vi sluta, att metallsalternas
egenskap att binda 6 vattenmolekyler eller 6 amoniakmolekyler,
beror på samma hos metallatomen inneboende orsak.
Det ges visserligen några salter, nemligen de s. k. vitriolerna,
hvilka kristallisera med 7 mol. H2 O, men detta kan bero derpå, att
svafvelsyreresten binder den 7:de molekylen. Dessutom tycks denna
molekyl vara svagare bunden än de öfriga.
Någon gräns för amoniakens utbyte mot vatten finnes ej; i
metallamoniaksalterna kunna samtliga amoniakmolekyler ersättas med
vatten.
Enligt Blomstrands-Jörgensens uppfattning om luteosalternas
sammansättning måste nu t. ex. jernklorid i vattenlösning tänkas hafva for-
JEjj O—Cl
meln Fe^H2 O—Cl hvilket dock är mycket osannolikt.
XH2O~H2O–H2O-H2O–C1,
b) Om förhållandet mellan vattnets och amoniakens funktioner
i hithörande föreningar.
I roseosalterna f M jj q°JX3 har vattenmolekylen förmågan att
förläna en syrerest karakteren af jon, ty aflägsnas vattnet, erhåller
man purpureosalter, hvari blott tvä syrerester verka som joner. I
tetraminroseokoboltsalterna f Co /jj m*JX3 förhålla sig likaledes alla
syrerester som joner, men om en vattenmolekyl utträder, uppstå tetra-
minpurpureosalter Co H2O I X2, i hvilka blott två syrerester äro
joner, och, om äfven den sista vattenmolekylen aflägsnas, så uppstå
pra-seosalter, fCo ^ 3 )X, i hvilka blott en syrerest ännu uppträder som
jon. I violett kromklorid Cr (H2O)6 Cl3 förhålla sig samtliga
klor-atomer som joner; vid förlust af 1 mol. H2 O uppstår föreningen
Cr (H2O)5 Cl3. Efter analogi med motsvarande metallamoniaksalt bör
den senare kloriden förhålla sig som en purpureoklorid Cr f Xqj °J Cl2
med blott två såsom joner verksamma kloratomer. Den gröna
vattenhaltiga kromkloriden har just denna sammansättning, och både Peligot
och Jörgensen hafva funnit, att silfvernitrat blott utfäller 2/.3 af dess
klorhalt Om vatten och amoniak i nämnda afseende motsvara
hvarandra, så äro de deremot olika i ett annat. Ty, under det att i
luteo-salterna M(NH3)6X3 alla 3 syreresterna äro så fast bundna, att de ej
kunna borttagas genom natronlut, kan i roseosalterna (M -g q °j X3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
