Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minst 18 gånger sin vigt vatten, hvilket vid utpressning skall hafva
neutral reaktion; vid förbränning skall bomullen lemna högst 0,is % aska.
Salpeterindustrien i Sverige [1]
af A. G. Ekstrand.
Efter krutets införande blef det för alla länder ett statsintresse att
förse sig med dess både qvalitativt och qvantitativt vigtigaste
beståndsdel, nemligen salpeter. Från Ostindien erhölls redan tidigt mycket af
den i Europa behöfliga salpetern, men så småningom sökte de flesta
länder i detta afseende göra sig oberoende af tillförsel från utlandet,
helst som under krigstid behofvet af salpeter var störst, under det att
förbindelsen med andra länder ofta samtidigt var afbruten. I
Frankrike synes den inhemska salpetertillverkningen mycket tidigt hafva
nått en landets behof motsvarande utveckling. År 1543 under Frans
1 tillsattes 300 ordinarie salpetersjudare, hvilka hade rättighet att ingå
i alla källare och hvalf, för att eftersöka och bortföra derstädes möjligen
befintlig salpeter; denna måste sedan kokas två gånger, innan den fick
föras till salpeterupplagen. Henrik II (1547-59) påbjöd, att rikets
städer och kommuner skulle hafva salpeter i förråd, så att alltid i riket
skulle finnas 800,000 skålp. att tillgå. Enligt Fronsperger, en
militärförfattare från den tiden, erhölls den bästa salpetern, »om man i ett af
lera förfärdigadt och i nedre ändan med flera små hål försedt rör
tillblandade ett mos af salt, vinsten, kalk och ’urin af en man, som
drucke vin’», hvarefter alltsammans skulle stå i solen 3 dagar. Sedan
man på fjerde dagen afhält vätskan, skulle röret upphängas i en
källare, hvarefter salpeter af bästa slag skulle växa ut ur röret. Salpetern
renades genom omkristallisering. Salpeterns renhet undersöktes på det
sättet, att något deraf lades i elden, då den borde brinna med vacker
låga, utan att spraka.
I Sverige tillverkades krutet ända till Gustaf I:s tid af enskilda
»pulvermakare» och salpeter inköptes utifrån i skeppundtal. Under
Gustaf I blef kruttillverkningen en statens angelägenhet.
Salpetertillverkningen synes här i landet gå mycket långt tillbaka, ty redan i en
förordning af 6 Sept. 1538 anbefaller Konung Gustaf alla kronans
fogdar, befallningsmän och länsmän samt deras fogdar, som förläningar
hafva i Upsala stift, att vara salpetersjudarne behjelplige med aska,
jord, ved, försel och annat, som de behöfde. 1539 sände konungen,
enligt ett bref af den 19 Januari, en utländsk salpetersjudare, Hans
van Gellern, till Finland att der sätta salpetertillverkning i gång; han
skulle få 25 marker örtug i ersättning för hvarje skeppund luttrad
salpeter. Samma år den 4 April anbefaller konungen förläningsmännen
i Östergötland att på allt sätt befordra salpetertillverkningen, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
