Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man skulle slippa köpa sådan utifrån. Emellertid förslog den inhemska
salpetern icke alls för behofvet. I en instruktion af Erik XIV, 1563
säges med afseende på kruttillverkningen, att »den salpeter, som
dertill är af nöden, skall man beställa till köps från Tyskland». Det
synes deremot, som om den inköpta salpetern renades här i landet.
Under Johan III tyckes den inhemska salpetertillverkningen hafva tagit
någon fart i Sverige, ty då funnos redan 22 sjuderi er. Karl IX
utfärdade i Åbo den 28 Januari 1602: »Ordning, huru med
salpeterbruken här i Finland skall hållas». I denna förordning framhåller
konungen till en början, att salpetersjudarne i Finland mer än
annorstädes gjort sig skyldige till oordningar och utpressningar hos
bönderna, under det att staten hade litet eller intet för all sin omkostnad.
»På det att kronan må veta, hvad hon för sina kostnader hafva skall
och bönderna icke blifva trugade mer att utgöra än dem bör»
bestämdes nu, att hvarje mantal skulle lemna 2 tunnor (salpeter-)jord, 8
kappar aska och 1 lass ved, »men hvad tegel, kalk, bjelkar, bräder och
annat vidkommer, som salpetersjudarne hafva varit vane årligen af
bönderna att utkräfva, så, efter förenämnda persedlar icke alltid
behöfvas, skola de icke hafva mer än behof göres». Deremot var hvarje
salpetersjudare skyldig att lemna 1 skeppund fin luttrad salpeter efter
600 tunnor jord, 45 tunnor aska och 60 famnar ved. Hvarje sjudare
borde en gång i qvartalet aflemna en viss qvantitet salpeter, då han
i ersättning erhöll sin lön, som utgick in natura i spanmål, smör, fläsk,
fisk m. m. I hela Finland borde erhållas 59 skeppund 19 skålp., och
på det jord ej måtte fattas, skulle det stå sjudarne fritt att upptaga
sådan både hos skatte-, krono- och frälsebönder inom de härader, som
blifvit förordnade till ett salpeterbruk.
Det är sannolikt, att förhållandena vid salpetertillverkningen i det
egentliga Sverige voro ungefär desamma, som i denna förordning
påbjödos för Finland. Salpetersjuderierna hade 1626 stigit till 26 och
levererade årligen omkring 600 Ctr. Under Gustaf II Adolfs senare
år inrättades ännu flera, men, som de ändock ej kunde tillgodose
behofvet, måste mycket inköpas utifrån. 1639 blef dock tullen på
salpeter så hög, att man försökte än ytterligare utvidga den inhemska
tillverkningen. Salpetersjuderiet, som 1639 kommit under
Bergskollegium, stäldes snart derefter under högsta uppsigt af en kommission
(Åke Åkesson Natt och Dag och Lars Kagg) jemte inspektörer i de
olika landsdelarne. Denna kommission torde redan från början hafva
hört under Krigskollegium. Salpetersjudarne, hvilka hade sitt
egentliga tillhåll i Småland, ordnades i afdelningar på 3 man med 2 pannor
och fördelades kring de öfriga provinserna. Hvarje sjudare ålades att
årligen till kronan leverera 2 Ctr salpeter mot 25 Rdr i ersättning.
Tillverkningen, som 1639 utgjort 508 Ctr, steg 1641 till 1,200 Ctr,
men detta var dock icke på långt när tillräckligt. Tillverkningen
bedrefs med kronans redskap, och hennes rätt bevakades af inspektörerna,,
som under sig hade profosser.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
