Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
sättningen, att en benmjölsfabrik måste medföra sanitära olägenheter
för sin omgifning, hvilket dock i detta fall ej kunde styrkas, enär
fabriken ännu icke blifvit anlagd. I fråga om firmans äldre vid
Hornskroken belägna fabrik hade ingen läkare kunnat påvisa större
sjuklighet i dess omgifning än i andra dermed jemförliga trakter å
Södermalm, hvilket äfven bestyrktes af erfarenheten från andra
benmjölsfabriker. Deremot vore det väl möjligt, att en benmjölsfabrik genom
de vid en sådan utvecklade, högst illaluktande gaser kunde förorsaka
grannarne olägenheter af annat slag äfvensom ekonomisk skada, men
dervidlag torde en afgörande betydelse böra tillmätas yrkesinspektörens
utlåtande, deri han framhåller, att de illaluktande gaserna genom
passande rörledningar kunna föras in i eldstaden och förbrännas, hvilket i
förening med en af Fabrikör Friestedt föreslagen åtgärd att uppblanda
det illaluktande limvattnet med torf mull, hvarigenom man erhåller ett
luktlöst, värdefullt gödningsämne, ossat, borde göra den ifrågasatta
benmjölsfabriken lika dräglig för sin omgifning som hvilken annan industriel
anläggning som helst. I den härpå följande diskussionen, hvari Herrar
Sondén, Landin, Friestedt, Du Rietz, A lenander son, K. E. Peterson och
Klason deltogo, framhölls med afseende på de sanitära olägenheterna,
dels att sjukligheten bland arbetarne vid benmjölsfabriker var snarare
under än öfver det vanliga, så hade många arbetare mycket länge varit
i tjenst vid fabriken vid Hornskroken, utan att taga skada till sin helsa,
dels att Prof. Pettenkofer i München på en förfrågan från Fabrikör
Friestedt förklarat, att en benmjölsfabrik i Pforzheim ej medfört någon
olägenhet för omgifningen. Den egentliga helsofaran vid en dylik fabrik
låge sannolikt i benupplaget, isynnerhet om detta innehölle mycket
färska ben, hvarigenom flugor lockades dit, men lukten försvunne dock
ganska snart och kunde i nödfall förekommas genom att beströ benen
med torfmull; för säkerhetens skull vore dock bäst, att myndigheterna
lemnade vissa föreskrifter om ben upplagens läge och beskaffenhet.
Beträffande de olägenheter af annat slag, som en benmjölsfabrik möjligen
skulle kunna medföra för grannarne, kunde dessa helt visst förekommas
genom en fabriksskorsten med tillräckligt drag och på lämpligt sätt
anbragta rörledningar, hvarigenom, såsom yrkesinspektören föreslagit, de
illaluktande gaserna fördes in i eldstaden och förbrändes. I öfrigt borde
endast tvingande omständigheter föranleda ett intrång i den industriella
verksamheten, helst som myndigheternas och yrkesinspektörernas
föreskrifter för fabriksdriften numera lemnade tillräckliga garantier för, att
arbetarnes och grannarnes rättmätiga intressen blifva tillgodosedda.
8) Anmäldes att följande Herrar blifvit föreslagna till medlemmar
af Samfundet: Studerandena vid Stockholms Högskola J. Guinchard,
K. Kullgren och L. Jenssen, Bruksegaren Th. Bernhardt och
Sockerbruksmästaren //. Betjemann.
Kemisk-Mineralogiska Föreningen i Lund.
Yid mötet den 20 Febr. 1893 förekom följande:
Kand. Ardell refererade en afhandling af Bamberger öfver
diazobenzols inverkan på acetättikester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
