Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt som i Småland och Vestergötland, så skulle äfven de få 50 daler
pr skeppund. Med tillämpningen af dessa grundsatser följde en
omgestaltning af hela salpetersjuderiet, ty ifrån att hafva varit bundet vid
några få salpeterbruk blef det nu ambülatoriskt, hvarigenom en större
del af landet kunde läggas under sjudning. Enligt ett cirkulär den 12
Mars 1639 hade sjudarne rätt att uppkasta jorden, hvar de funno den
tjenlig, dock med egarnes goda vilja och för skälig betalning; ved och
aska skulle de ock få mot skälig betalning, deremot hade de rätt till
fri skjuts för pannor och färdig salpeter. Der, hvarest andra bördor
hvilade på allmogen, exempelvis arbete vid fästningar, fick den befrielse
från salpeterhjelpen.
Med salpeterhjelpens betalande i penningar tog kronan såsom
regale för sitt bruk all under stall, ladugårdar och uthus befintlig jord,
hvilken den genom sina sjudare lät bearbeta; men, att förhållandena
härigenom till en början blefvo mera betungande för bönderna, synes
af deras klagomål 1644 »att de fingo lemna ved, mat och annan
fordenskap samt bygga salpeterhus, köra jord till dem och hålla sjudarne
med rum och stall, ehuru de erlade hjelpen.» Med anledning af dessa
klagomål beslöts, att de, som betalat, skulle vara fria från all extra
skatt. Enligt 1654 och 1668 års förordningar var det kronans sjudare
obetaget att tillverka salpeter äfven på frälsets och adelns sätes- och
ladugårdar, deremot var adeln fritagen från salpeterhjelpen. En viss
godtycklighet präglade dock fortfarande. salpetersjtidningen, i det att
sjudarne hade rätt att under sommarmånaderna infinna sig när och hvar
som helst för att sjuda, hvarmed följde uthusgolfvens uppbrytande och
annat obehag för gårdsegarne. Sannolikt för att bringa ordning i dessa
förhållanden och förekomma berättigade klagomål, infördes af Karl XI
en »indelning af salpeterverket». Urkunden härför har jag ej kunnat
återfinna, men Karl XI:s indelningsverk åberopas emellanåt i senare
förordningar och synes hufvudsakligen hafva bestått deri, att åtminstone
i vissa landskap en lagstadgat ordning infördes för salpetersjudningen
inom hvarje socken, så att en fjerdedel af socknens gårdar hvarje år
voro underkastade sjudning; en hel omgång, omfattande fyra år, kallades
ett sjudningshvarf. Anledningen till denna anordning, hvad tiden
beträffar, torde hafva varit den, att uthusjorden endast hvart fjerde år
med fördel kunde utkokas.
Småländingarne hade under 1600-talet godt anseende som
salpetersjudare, hvilket synes af åtskilliga offentliga handlingar. I
instruktionen den 4 September 1680 för generalguvernören (Ascheberg) öfver
det nyligen förvärfvade Skåne föreskrifves, att ett visst antal
salpetersjudare från Småland skulle resa omkring i Skåne och lära bonden att
göra salpeter, och borde hvarje bonde lemna 2 skålpund till krutbruket,
hvilka antingen betalades honom kontant eller ock godtgjordes i
salpeterskatten (hvilken i Skåne var satt till 1 daler 27 öre). I en
resolution den 18 Januari 1682 bestämdes antalet salpetersjudare i
Småland till 800 man; hvarje sjudare både gammal och ung borde mot
betalning lemna minst 10 lispund oförfalskad salpeter pr år, hvaremot han
skulle vara fri från rotering. Salpetersjudarne borde om hösten, då
arbetet upphört, fördelas till dragonkompanier och exerceras. 1682
påbjöds också, att sjudarne, der de ej kunde fås inom hvarje landskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
