Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste vara från Småland. Anledningen till salpeternäringens blomstring
i Småland är naturligtvis att söka i en högt uppdrifven boskapsskötsel
samt tillgång på skog.
Det var alldeles förbjudet för sjudare och enskilde att sälja eller
pantsätta salpeter, hvilken alltid måste hembjudas kronan till inlösen
efter faststäldt pris.
För salpeterverkets befrämjande tillsattes den 20 Juni 1683 en ny
kommission (Sjöblad och Tigerklou), och denna lyckades så väl, att
Sjöblad i ett memorial 1688 förklarade »att de nu kunde sjuda salpeter
så bra i Skåne, att man kunde fördela de skånska sjudarne i Sverige,
och tillverkningen hade stigit så, att det var öfver 1000 lispund salpeter
mer än som anordningen till betalning är».
Den 16 Oktober 1723 utkom en »förordning om salpetersjuderiverken
samt deras upphjelpande och vidmakthållande», hvilken, såvidt jag kunnat
finna, är den äldsta fullständiga förordning härom, som finnes i behåll.
Salpeterverket ställes nu uttryckligen under krigskollegium.
Inspektörerna böra hvar i sin landsort årligen efter fullbordad tillverkning
insända en namnlista på alla hemman, der sjudning det året skett,
äfvensom på dem, der sådan nästa år bör företagas. Salpetersjudarne
åtnjuta ingen viss lön, utan få betalt för salpetern och måste sjelfva
hålla sig med verktyg såsom spadar, yxor o. d., hvaremot kronan
försåg dem med pannor, hvilka de dock voro skyldiga att väl vårda.
Gårdsegarne tillåtas att med eget folk och redskap sjelfva tillverka salpeter,
som dock måste hembjudas till kronan mot den betalning, som bestås.
Inspektoren bör tillse, att husen, der salpeterjorden tages, ej skadas
eller rubbas. Hus, som äro försedda med spislar och golf, få sjudarne
ej rifva eller rubba. »Som den under tak och golf förvarade jorden är
förnämsta grunden till salpeterverket här i riket», så förbjudes vid 40
markers vite att ur husen utföra, rubba eller förderfva salpeterjorden.
Den sjudare, som ej åter under tak lägger den af honom nyttjade
jorden, plikte med gatlopp. Kring ut- och ladugårdshus böra diken
anläggas, för att förvara salpeterjorden för väta. Trähus böra helst byggas
på stenmur. Allmogen skjutsar pannor och verktyg från det ena stället
till det andra. Hvarje sjudare bör lemna 10 lispund om året och får
annars böta 1 daler smt för hvarje felande lisp. I Skåne, Halland och
Blekinge indelas socknarne i fjerdingar, så att i hvar fjerding årligen
tillverkas salpeter, tills hvalfvet gått rundt om hela socknen»(d. v. s.
der införes Karl XI:s indelningsverk). De socknar, der hvarken skog
eller torfmossar finnas, befrias tillsvidare, dock får jorden ej förstöras
utan förvaras till framtida behof.
Den gamla indelningen af sjudarne i partier på 1 verkmästare och
2 drängar fortfar alltjemt, ty för Gotland uppgifves 1737 13 partier med
tillsammans 1 profoss, 13 verkmästare, 24 drängar och 6 lärlingar,
deremot upptagas samtidigt blott 8 pannelag, hvaraf synes, att parti och
pannelag ej alltid hade samma betydelse. I sammanhang härmed må
nämnas, att enligt krigskollegii bref den 16 December 1743 skulle
inspektoren meddela hvarje hufvudkyrka eller socken ett utdrag af
indelningsverket, utvisande de deruti indelta årliga kokställen till
underrättelse för vederbörande socknemän, hvad år och tid de efter hvarf
och ordning hafva att vänta sjudarne till sig. Sannolikt verkstäldes ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
