Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Salpeterindustrien i Sverige.
Af i. G. Ekstrand.
(Slut från Y. 69.)
Salpeterns probering vid mottagandet hade hittills mest bestått i
en okular besigtning, för att utröna, om den var förorenad af lera, sand
o. d, Användningen af denna primitiva metod hade sin grund deri, att
den mera tillförlitliga kristallisationsmetoden fordrade alltför lång tid, för
att kunna användas vid aflemningsstället. Emellertid sträfvade man att
erhålla en metod, som bättre tillgodosåg kronans intressen, och på grund
af vetenskapsakademiens utlåtande bestämdes 1813, att salpeterns
probering skulle ske medelst gjutprofvet, hvilket bestod deri, att salpetern
smältes och dess utseende efter afsvalning iakttogs. Med denna metod
ansåg man sig kunna upptäcka, om salpetern var förorenad med 2 proc.
främmande ämnen eller deröfver, och, att den verkligen uppfylde sitt
ändamål, bevisas af tillverkarnes klagomål öfver för stor stränghet. För
större beqvämlighet vid transporten borde tillverkarne också fullgöra
sin leverans med gjuten salpeter. Genom cirkuläret den 13 Februari
1813 förordnades, att från och med 1816 salpetergärden skulle lemnas
in natura, men att till nämnda tid, då förbud att införa utländsk
salpeter skulle vidtaga, skatten fick lösas med ett af konungen faststäldt
pris, hvarjemte genom k. brefvet den 28 November 1815 ett
inlösningspris af 7 rdr 24 sk. bko pr lisp. bestämdes för den salpeter, som
lemnades utöfver det för hvarje hemman faststälda skattebeloppet, och
såsom ersättning till kronan af sådane gärdsskyldige, som brustit i
fullgörandet af salpeterskatten in natura»
Som den i Småland 1812 försöksvis införda anordningen ansågs
hafva gifvit ett godt resultat, utsträcktes den 1815 till hela riket,
hvilket då indelades i 13 sjuderidistrikt. Den 6 Juni 1815 utfärdades
instruktion för salpetersjuderiverkets tjenstemän. Sjuderidirektören stod
under landshöfdingen och hade till uppgift att söka främja
salpeternäringen. Till den ändan borde han genomresa sitt distrikt två gånger
under arbetstiden 1 Maj—1 Oktober samt äfven eljest vara till hands
på särskild reqvisition af de tillverkare, som önskade hans råd och
hjelp. Han skulle tillse, att de, som fått premier eller lån till
plant-ladors anläggning, uppfylde sina förbindelser, samt hafva tillsyn öfver
sjudningspannornäs användning och vård och årligen upprätta
inventarium deröfver, hvarjemte han borde skaffa sig upplysning om mängden
af den salpeter, som tillverkades med pannorna,.för att kunna utdebitera
pannelegan. Före den 1 Maj hvarje år skulle direktören till
landshöfdingen afgifva fullständig berättelse om salpeternäringens tillstånd i
länet, hvilken berättelse sedan insändes till komitén för salpeterärendena.
Om tillverkare saknade afsättning för sin salpeter, inrapporterades detta
af direktören till landshöfdingen och af denne till komitén, som hade
att tillse, huru afsättning skulle kunna beredas. Direktören fick
deremot ej sjelf handla med salpeter, såvidt han ej tillverkat densamma.
Understyresman tillsattes i de län, der sådant profvades nödigt, och
var vid direktörens förfall dennes vikarie. Verkmästare antogos af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
