Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
landshöfdingen och hade till skyldighet att mot ersättning biträda vid
sjudning och ladors anläggning, och hvarje verkmästare hade rätt att
hafva två lärlingar.
De vanliga österbottniska ladorna pä mindre landtgårdar voro 15
alnar långa, 12 alnar breda och 3 1/2 à 4 alnar höga samt lågo
fullständigt ofvan jord. Äfven förekommo lador med jordsängar i två våningar.
Den bästa temperaturen för salpeterbildningen var 10°—15° C. Jorden
ansågs tjenlig till kokning, då den efter omskyffling och anfuktning
samt några dagars torkning visade sig betäckt med en hvit, rimfrost
liknande, hinna; eller ock slog man vatten på jorden i vissa förhållanden
och pröfvade den filtrerade lösningen med lutprofvare.
Sjudningspan-norna hade i allmänhet öfver 300 kannors rymd.
Den 26 November 1816 utgafs reglemente för uppbörden af
salpetergärden. Sjuderidirektören hade ingen annan befattning med denna
än att för salpeterns proberancle närvara vid aflemningsstället. Kronan
betalade nu 1 rdr 8 sk. bko pr lisp., emedan 16 sk. bko afgingo till
bestridande af vissa kronans kostnader. Rå salpeter fick hålla 2y2proc.
orenlighet men kasserades alldeles, om den höll mer än 10 proc. För
gjuten salpeter betalades en extra ersättning, svarande mot 7 1/2 proc.
af salpeterns* vigt. Luttrad salpeter uppskattades i gärden 14 proc.
högre än sin vigt. Yid krutbruken bestods för luttrmgen af gjuten
salpeter 5 proc, af luttrad 1 proc. och af rå försvarlig salpeter 16 proc
afgång.
Salpeternäringen, hvilken efter 1800 för hvarje år aftagit,
förkof-rades genom alla dessa åtgärder så, att rikets behof numera ansågs
kunna fyllas dermed, och direktionen för salpeteralstringsförsöken
framhåller i en skrifvelse den 26 Augusti 1818, att ingen inrättning haft
en hastigare framgång än den, som vidtagits till salpeterberedningens
upphjelpande, och att den tillverkade salpetern måhända skulle
öfverstiga landets behof. 1816—1823 utgjorde medeltillverkningen pr år
23,620 lisp. med ett inlös^ningspris af 7 rdr 24 sk. bko för
öfverskottssalpetern pr lisp. Genom k. brefvet den 9 September 1823 nedsattes
salpetergärden till hälften, eller 5 skålpund af hvarje hemman, emot
upphörande af den förut af kronan erlagda tillverkningsafgiften 1 rdr
8 sk. bko. 1824—1830 var medeltillverkningen 22,890 lisp. och visade
tendens att stiga. Särskildt i Yesterbotten gick tillverkningen hastigt
framåt, i det att den 1828 utgjorde 5,362 och 1829 7,475 lisp. eller
ungefär 73 a^ ne^a rikets; nästan hvarje bonde i Yesterbotten egde
tre plantlador, af hvilka han årligen kunde afsjuda en. 1 allmänhet
kunde salpeterjorden i ladorna blott afsjudas hvart tredje eller fjerde,
högst hvartannat år. Den 7 April 1830 förordnades, att salpetergärden
med samma år skulle alldeles upphöra, hvaremot inom riket bevisligen
tillverkad salpeter fortfarande och till samma pris, 7 rdr 24 sk. bko,
skulle af kronan inlösas.
I början af 1830-talet framstälde assessor Plageman ett förslag att
inrätta s. k. varmlador, i hvilka salpeterbildningen skulle befordras
genom en passande högre temperatur, så att de kunde afsjudas en gång
om året, men, ehuru Plageman erhöll understöd, för att utföra sina idéer,
ledde de dock ej till något praktiskt resultat.
Den 17 Mars 1832 utkom reglemente för förvaltningen af salpeter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
