- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / V. årg. /
133

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

GH

CH^NCH

en regulier sexhörning ^TT I , i hvilken kolatomerna binda hvar-

CH

andra ömsesidigt med omvexlande 1 och 2 valenser.
Färgämnesindu-strien har genom denna teori erhållit en vetenskaplig bas, så att den
i viss mån kan i likhet med den mekaniska industrien på förhand
konstruera fram den önskade föreningens struktur, beräkna dess verkan
och bestämma den eller de metoder, som böra leda till dess erhållande.
Innan denna teori ännu kastat sitt ljus öfver de aromatiska
föreningarnes konstitution, hvilade industrien i det stora hela på slumpvis
anordnade försök, hvars resultat ingen kunde förutsäga, och som äfven,
när de lyckades som bäst, ej skyddade mot misstag, alldenstund man
ej kände verkan af hvarje enskild detalj. Naturligtvis har icke
benzolteorien ensam all denna verkan åstadkommit, men den har genom sin
enkla och åskådliga form i hög grad förmedlat den samverkan mellan
teori och praxis, som alltjemt varit och fortfarande är hufvudvilkoret
för industriens förkofran, och hvarigenom kunskapen om de kemiska
reaktionernas inre förlopp och yttre resultat gjort jättesteg framåt, så
att den med energi utrustade kemiska molekylen i den skicklige
experimentatorns hand blifvit nästan lika bildbar som leran i modellörens.
Genom att i benzolens eller andra kolvätens molekyl utbyta en eller
flera väteatomer mot andra atomer eller atomgrupper erhållas nu de
s. k. mellanprodukterna, och de metoder, som härför användas, äro af
stor betydelse för ett lyckligt resultat.

N{treringen afser att i molekylen utbyta H mot NO2 och utföres i
allmänhet på det sättet, att en blandning af salpetersyra och
svafvelsyra under passande förhållanden får inverka pä kolvätet. Härvid
uppstå likväl ofta samtidigt flera isomera nitroderivat, hvilkas särskiljande
blir föremål för en senare operation. För att bättre kunna beherska
nitreringsförloppet-, begagnar man sig än af uppvärmning än af
afkylning, och liksom inom bryggerierna har äfven inom färgämnesfabrikerna
den Linde’ska amoniak-ismaskinen kommit till användning. Till en
början begagnades vid nitreringen kärl af lergods, och det var ett stort
framsteg, när man lärde att dertill använda gjutjern, då reaktionen
kunde underlättas genom mekanisk omröring.

Amideringen eller införandet af KH2 i stället för H sker i
allmänhet genom nitrogruppens reduktion. Framför allt är det
nitrobenzol, som på detta sätt förvandlas till anilin. Visserligen
förekommer anilin bland gastjärans destillationsprodukter, men allra största
delen af den anilin, som användes i industrien, erhålles genom
reduktion af nitrobenzol. Hela årsproduktionen af anilin och dermed
homologa baser såsom toluidin ete. uppskattas till 8,000 ton, hvaraf V- i
England. För att reducera sådana massor är valet af reduktionsmedel
af största vigt. Man kan naturligen ej använda svafvelamoniurn, hvilket
blefve allt för ohandterliga ej heller tenn och klorvätesyra, hvilket blefve
för dyrt, utan man använder numera i allmänhet jernspån och
klorvätesyra. Blott i några enstaka fall kan man ännu icke undvara den mera
energiska verkan af tenn och klorvätesyra. Äfven zinkstoft begagnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1893/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free