Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
krönts med framgång, så att i många fabriker arseniksyremetoden
alldeles öfvergifvits, ehuru nitrobenzolmetoden säges gifva mindre utbyte.
Denna metod består deri, att »anilin för rödt», en blandning af anilin,,
orto- och paratoluidin, upphettas med nitrobenzol, jern och klorvätesyra.
Den vetenskapliga medelpunkten i 1860-talets färg-industri och
den, som så småningom sprider ljus och klarhet i den skenbart
kaotiska massan af alltjemt nya anilinfärger, är den vidtberömde A. IV.
Bofmann, Liebigs lärjunge och säkerligen vid sidan af Berzelius och
Liebig vårt århundrades förnämste kemiska forskare. Också kan man
med ett visst berättigande säga, att anledningen till, att Tysklands
färgindustri står högst i hela verlden, är den, att denna industri alltifrån
sin början haft till sitt stöd en sådan man som Hofmann, hvarigenom
den fått ett vetenskapligt underlag så som i intet annat land. Ur
Hofmanns skola har också framgått en hel armé af vetenskapsmän, som i hans
anda fortsatt hans forskningar vid de särskilda färgfabrikerna och
alltjemt hållit industrien i jemnhöjd med vetenskapens nyaste rön.
I slutet af samma årtionde införde A. Baeyer, som då var professor
vid tekniska högskolan i Berlin, en metod att reducera organiska
föreningar medelst zinkstoft, som till större delen utgöres af metallisk zink i
pulverform. Reduktionen utföres vanligen så, att det ämne, som skall
reduceras, blandas med zinkstoft och upphettas i ett glasrör, hvarvid
reduktionsprodukten erhålles som sublimat. Den närmaste frukten
af denna metod på färgteknikens område var upptäckten af
moder-substansen till alizarin. Graebe och Liebermann funno nemligen 1869,
att alizarin med zinkstoft reducerades till antracen. På grund af den
funna sammansättningen voro de nu i stånd att angifva alizarin såsom
CH CO COH
GRf\/\\CÖR
dioxiantrakinon i | |n . För syntetisk framställning af
CH CO CH
alizarin smältes till en början dibromantrakinon med kali, hvarvid
brom-atomerna utbyttes mot hydroxylgrupper. Härvid hade likväl de båda
upptäckarne en särskild tur, ty man vet nu, att det finnes ej mindre
än 10 isomera dioxiantrakinoner, alltefter ställningen af de båda
OH-grupperna, och af dessa är endast alizarin ett verkligt färgämne. Det
har de båda O Il-grupperna i a—/-ställning i samma kärna. Det var
således en ovanligt lycklig tillfällighet, att redan deras första försök
gaf den rätta af alla dessa isomera föreningar. 1 stället för
dibromantrakinon användes snart antrakinonsulfonsyra, men märkvärdigt nog
bör man så handhafva sulfoneringen, att endast monosulfonsyran
uppstår, ty denna upptager sedan vid smältning med natron spontant en
OH-grupp och utbyter sulfongruppen mot ännu en, hvarigenom man
således får alizarin. Detta alizarin var det första artificiella färgämne,
som var identiskt med en naturprodukt, nemligen det ur krapproten
erhållna alizarinet, och nu börjar en kamp om tillvaron mellan
konst-och naturprodukten. Det var betydande intressen, som här stodo på
spel. 1870 uppskattades den årliga produktionen af krapprot till
omkring 70,000 ton, och den egentliga stapelplatsen derför var Avignon,
dit krapproten infördes af en Armenier Johan Althén omkring 1756.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
