- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / V. årg. /
150

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

tetrametyldiamidotrifenylkarbinol C6 H5 HO . C . [C6 H4 N (CH3)2]2. Sjelfva
karbinolen är ett nästan färglöst preparat, mea vid tillsats af syra
afskiljes vatten, och man får ett färgadt och färgande salt. För att
förklara öfvergången till det färgade tillståndet, antager man, att en af
amidogrupperna antagit karakteren af amoniiimgrupp, d. v. s. att dess
qväfveatom blifvit 5-värdig i stället för 3-värdig och dervid trädt i
kromoforisk bindning med metankolet, på samma gång som den äfven

/C H "N" f OTT ^
binder syrans radikal, t. ex. C6 H- C< 6 4 3 , ett förklaringssätt

NC6H4N(CH3)2

som äfven tillämpas på rosanilin och andra amiderade färgämnen.

Med 1883 infördes en ny faktor i färgämnessyntesen nemligen fosgen
eller koloxiklorid. Med dess tillhjelp kan man af dimetylanilin lätt
erhålla tetrametyldiamidobenzofenon

CO CL, + 2 C6 H5 N (CH3)2 = CO/06 H* N (°H3)2 + 2 H CL

XC6H4N(CH3)2

Detta kondenseras med ännu en mol. dimetylanilin till
hexametylpara-rosanilin, som ger skönt violetta salter och är enklare att erhålla än det
liknande, genom metylering af rosanilin erhållna, Hofmann s violett.

Ungefär vid samma tid framträdde äfven färger, som derivera
från akridin och kinolin. Kinolinrödt och kinolinblått hafva väl icke
någon större betydelse för färgindustrien men deremot för fotografien.
Genom att färga de fotografiska emulsionsplattorna med vissa färger,
bland andra eosin och kinolinrödt, stegrar man i hög grad deras
ljuskänslighet för de eljest icke eller blott föga aktiva gula, gröna och röda
strålarne. Genom passande val af färgämnen och motsvarande
förbättringar i tillverkningen af sådana »ortokromatiska» brom
silfvergelatin-plattor erhåller man den fotografiska reproduktionen af spektra och alla
färgade föremål i de ljusförhållanden, hvari deras färger synas för vårt
öga. Utan - ortokromatisk platta blifva t. ex. gula partier hos
föremålet svarta i bilden, men med ortokromatisk platta ljusa, hvilket ju
är det naturliga intrycket af den gula färgen.

Året 1880 har sin särskilda betydelse för färgindustrien derigenom,
att Baeyer då lyckades syntetiskt framställa indigo, men vilkoren för
dess erhållande (se denna tidskrift IY, 13&) voro emellertid i tekniskt
och ekonomiskt hänseende ej fullt tillfredsställande. Ehuru en mängd
patent blifvit uttagna på indigosynteser, har dock intet ännu ledt till
praktiska resultat, ty den naturliga indigon har sjunkit i pris, och tillika
har kulturen af indigoplantorna börjat bedrifvas på ett mera rationelt
och ekonomiskt sätt. Måhända skall det en gång lyckas att göra det
billiga naftalin till utgångspunkt för en lämplig syntes. Såvidt man
nu kan döma, skulle detta kunna ske förmedelst ortoamidobenzoésyran,
hvilken kan erhållas ur ftalimid.

Ännu några färgämnesgrupper, som på senare åren fått en viss
betydelse, måste här i korthet omnämnas.

Under namnet kinonimid[färgämnen sammanfattas numera flera
klasser af färgämnen, nemligen indaminer, indofenoler, oxaziner, tia-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1893/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free