- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / V. årg. /
156

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

Man har också gjort den iakttagelsen, att vid analoga element en
höjning i atomvigter! medför en förskjutning i färgen åt rödt till, för
hvilket förhållande den färglösa fluoren, den gröngula kloren, den röda
bromen och den violetta joden utgöra en vacker illustration.

Emedan erfarenheten lär, att många organiska föreningars färg
beror på närvaron af vissa grupper i molekylen, azofärgernas t. ex. pä
närvaron af azogrupper, så ligger den förmodan nära till hands, att
dessa grupper äro bärare af ljusabsorptionen, och att färgförändringen i
följd af substitution framkallas genom det inflytande, som de
substi-tuerade grupperna utöfva på den färgande. Då detta inflytande i hvarje
fall blir starkare, ju närmare intill kromoforen den införda gruppen
ligger, så öppnar denna teori utsigt för möjligheton att medelst
spektroskopiska mätningar uppskatta afstånden mellan grupperna i molekylen.
Hittills utförda försök med azofärger hafva visat, att atomernas genom
strukturformlerna betecknade afstånd åtminstone i det stora hela
motsvara de med tillhjelp af spektroskopet funna värdena.

Om Hydrazin.

Af P. T. Cleve.

Till de märkligaste undersökningar, som under de senare åren
blifvit offentliggjorda, höra utan tvifvel de af Curtius och hans
medarbetare 1888 började öfver produkterna af Salpetersyrlighet och
eterarter af amidofettsyror, emedan de ledt till upptäckten dels af den
högst märkvärdiga qväfvevätesyran, azoimid HN3 (se Sv. Kem. Tidskr.
II, 68), dels af hydrazin eller diamid H2 N—NH2, modersubstansen till
såväl hydrazoföreningar, RNH—NHR, som fenylhydrazin, C6H5HN—NH2,
hvilket sistnämnda af Fischer 1875 framstälda ämne lemnat en så
utomordentligt stor mängd intressanta derivat, såsom osazoner, tri- och
tetra-zol, antipyrin, pyrazolon ra. fl.

I förmodan, att Curtius’ och hans medarbetares arbeten öfver
hydrazin kunna intressera denna tidskrifts läsare, har jag utarbetat följande
kortfattade öfversigt af de vigtigare resultat, som hittills erhållits.

Amidofettsyrornas eterarter gifva med Salpetersyrlighet i första hand
nitrit, hvilka vid inverkan af syror förlora vatten och öfvergå till för-

eningar, som derivera från den treledade kärnan H2 C^ ||. Af
glykokoll-eternitrit erhålles sålunda diazoättiksyreeter

NO, H . H, N . CH2. COo Et - 2 H2 O + n >CH . CO, Et.

Glykokolleternitrit. Diazoättiksyreeter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1893/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free