Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
troducerades han af sin far i läkekonsten och alkemien, men knappt
18 år gammal lemnade han föräldrahemmet och begaf sig ut på
vandringar nästan genom hela Europa, Egypten och Arabien, och, ehuru
han förde ett mycket äfventyrligt lefnadssätt, kom han derunder i
beröring med många berömda personligheter och lärda män och förvärfvade
sig äfven doktorshatten. Utrustad med snabb uppfattning och skarp
iakttagelseförmåga samlade han under sina resor en massa kunskaper
och erfarenheter, hvilka han sedermera gjorde sig tillgodo. 1523 vände
han åter till sin hembygd och uppträdde der som läkare. De kemiska
kunskaper, han under sina resor inhemtat, använde han nu till
framställning af nya läkemedel, och hans rykte som läkare spred sig snart till
alla länder. Rådet i Basel kallade honom till professor i naturlära och
medicin vid stadens då för tiden mycket berömda universitet, och han
samlade här omkring sig en stor skara lärjungar, för hvilka han mot
dåtida sed föreläste på tyska språket och ej på latin. För att visa, det
han brutit med gamla traditioner, uppbrände han inför sina åhörares ögon
Galeni och Avicennas arbeten, hvilka under århundraden varit så godt
som de enda auktoriteterna. Hans stridslystna väsen, omåttliga fordringar
och tygellösa lif förskaffade honom dock äfven många fiender, så att han
måste fly från Basel redan i början af 1528. Härefter började Paracelsus
en ny vandringstid, men hans stjerna bleknade mer och mer, och han dog
i Salzburg den 24 september 1541 i stor fattigdom, öfvergifven af alla.
Paracelsus grundade det iatrokemiska systemet, hvilket hänför
läkemedlens verkningar äfvensom kroppens lifsfunktioner till kemiska
processer. Före Paracelsi tid begagnades såsom metalliska läkemedel
nästan endast antimonföreningar, men han lärde dessutom att framställa
och använda åtskilliga preparat af qvicksilfver, zink, bly, koppar och jern.
Äfven svafvelmjölk och arsenikhaltiga föreningar begagnade han som
läkemedel och försökte att isolera de i helande örter inneboende
»krafterna*». Också laudanum var honom bekant. Han förordade, att läkarne
sjelfva skulle göra sig förtrogna med läkemedlens tillredning, och gaf
dermed impulsen till vidare forskningar på det kemiska området. Med
full rätt kan han derför anses som grundläggare af farmacien såsom
sjelfständig gren af kemien. Han har efterlemnat en stor mängd på
tyska skrifna böcker, af hvilka många dock äro lika gåtfulla och
förvirrade som hans eget lif.
Oaktadt Paracelsi alla besynnerligheter, han sysslade äfven med
alkemi, astrologi och magi, gjorde hans uppträdande epok i kemiens
och medicinens utveckling, och det af honom grundade iatrokemiska
askadningssättet förblef gällande öfver ett århundrade. (Chem. Zeitung.
1893,1827). i. G. E.
Walfrid Wendin.
Född i Falun den 28 december 1855; föräldrar Verkmästaren
Gustaf Wendin och hans maka Anna Andersson. Efter slutade skolstudier
i Örebro och Stockholm genomgick han Tekniska Högskolan 1873—76,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
