Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
faktorer, som kunnat inverka på luftens kolsyrehalt, ger detta tal ganska
ringa sannolikhet åt antagandet, att denna skulle i äldre geologiska tider
hafva varierat mellan gränsvärden, som endast föga afvika från den
nutida halten. Då vittringsprocesserna förbrukat kolsyremängder, som äro
många tusen gånger större än den i atmosfären nu disponibla, och då
derjemte dessa processer, på grund af olika geografiska, klimatologiska
och andra förhållanden, antagligen försiggått med olikformig intensitet
under olika tider, synes sannolikheten för betydande vexlingar i luftens
kolsyrehalt vara ganska stor, äfven om hänsyn tages till de
kompensationsprocesser, som, enligt hvad i det följande visas, framkallas, när af
en eller annan anledning tillförseln eller förbrukningen af kolsyra
tenderar att i högre grad rubba jemvigtstillståndet. Ofta ser man den
meningen uttalad, att luftens kolsyrehalt under forna geologiska
perioder skulle hafva varit ofantligt mycket större än i nutiden, och att
minskningen skulle härleda sig derifrån, att kolsyran i form af stenkol
och karbonater undandragits atmosfären och magasinerats i jordskorpan,
I många fall tillskrifves denna hypotetiska minskning uteslutande
stenkolsbildningen, under det att den ojemförligt mycket vigtigare
karbonatbildningen alldeles förbises. Att den förra processen icke spelar någon
särdeles afsevärd rol, torde framgå deraf, att äfven vid en ganska hög
taxering af jordklotets stenkolsförråd erhållas qvantiteter, som äro
försvinnande små i jemförelse med den i kalkstenarna befintliga qvanti*
teten kol. Hela detta betraktelsesätt om en af nämnda processer
förorsakad ständig kolsyreförminskning i atmosfären förlorar, ehuruväl
under tidernas lopp enorma kolsyremängder blifvit fixerade i
karbonatbergarter, all faktisk grundval, om man går till en närmare
undersökning af de processer, hvarigenom i alla tider kolsyra tillförts
atmosfären. Af dessa kan man väl sluta såsom sannolikt, att
betydliga vexlingar egt rum, men deremot icke, att förändringen skett i en
bestämd riktning.
Kolsyra kan anses tillföras atmosfären hufvudsakligen genom
följande processer: 1) vulkaniska exhalationer och dermed i samband
stående geologiska fenomen, 2) förbränning uti de högre luftlagren af
kolhaltiga meteorer, 3) organiska substansers förbränning och
förmultning, 4) sönderdelning af karbonatbergarter, 5) frigörelse af den i
hafsvattnet absorberade kolsyran till följd af temperaturförhöjning eller
minskning i atmosfärens kolsyremängd och partialtryck, 6) frigörelse
af i bergarterna mekaniskt innesluten kolsyra, när dessa sönderdelas
genom vittring m. m. Förbrukningen af atmosfärisk kolsyra är
inskränkt till hufvudsakligen följande processer: karbonatbildning vid
silikatbergarternas förvittring, växtvärldens assimilationsfunktioner och
absorption af kolsyra i hafsvattnet. De med 4) och 6) betecknade
processerna af den första kategorien spela i qvantitativt hänseende en så
underordnad rol, att de i föreliggande fråga kunna alldeles lemnas ur
räkning. Sammaledes kan hafsvattnets kolsyra, som till sin mängd
väsentligen bestämmes af atmosfärens kolsyrehalt, här lemnas åsido,
dock med den anmärkningen, att vattnets absorption och afgifvande af
kolsyra måste influera reglerande på atmosfärens kolsyrehalt; de
sekulära variationerna i denna blifva nemligen långsammare och mindre,
derigenom att en ökning eller minskning i tillförsel (resp. förbrukning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
