Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
teelse som kan visa sig mellan de mest heterogena föreningar, eller när
blandningsdelarna äro mera intimt förenade. Det synes öfverhufvud
vara historiskt oberättigadt att gifva termen isomorfi en väsentligen
trängre begränsning, vare sig i ena eller andra riktningen, än den haft
i litteraturen under den tid densamma i kemins utveckling spelte en
mera framträdande rol. (Forts.)
Amoniaksodaindustriens nuvarande ståndpunkt.
Eeferat af Å. G. Ekstrand.
Teorien för amoniaksodans tillverkning är som bekant ganska enkeL
I en starkt amoniakalisk mättad lösning af koksalt inledes kolsyra till
bildning af amoniumbikarbonat. Detta omsättes med klornatrium till
natrium bikarbonat, som faller ut i rent tillstånd, och salmiak, som
stannar i lösningen. Genom upphettning af natriumbikarbonatet
förlorar detta kolsyra och öfvergår till natriummonokarbonat eller soda.
De processer, som erfordras för denna tillverkning, äro väsentligen
kalkbränning för framställning af kolsyra, karionisering af den amoniakalisk a
koksaltlösningen, salmiakens destillation med kalk för återvinning af
amoniak, bikarbonatets upphettning för afdrifvande af hälften af dess
kolsyra samt slutligen klorcalciums sönderdelning för att tillgodogöra
dess klorhalt,
Kalkbränningen sker fördelaktigast så, att bränslet förbrännes
blandadt med kalkstenen. För sönderdelning af 168 kg. kalksten, hvaraf
erhålles 100 kg. kalk med en halt af i rundt tal 94 % CaO, erfordras
teoretiskt 12,4 kg. koks, under det att man i praktiken behöfver
omkring 15 kg. En besparing på denna utgiftspost synes knappt möjlig,
och äfven om så kunde ske, skulle en besparing af 2 kg. koks blott
betyda en prisminskning af högst 3 ore pr 100 kg. soda. Men om
också bränsleåtgången ej spelar någon roli med afseende på den direkta
kostnaden, så är densamma af stor betydelse ur den synpunkten, att
ju mindre bränsle som användes, dess större är kolsyrehalten i den från
ugnen afsugna luften, hvilket åter är af vigt vid bikarbonatets
utfällning. I vanliga fall håller kalkugnsgasen ej mer än 33 vol. % kolsyra,
och ehuru flera sätt blifvit föreslagna att höja kol syrehalten, bland
andra användningen af syrgas till förbränningen, har dock intet kunnat
ekonomiskt realiseras.
Karboniseringen är den vigtigaste processen, och det har här visat
sig, att en passande koncentration framför allt är af betydelse för
processens normala förlopp. Har man för utspädda lösningar, så kräfver
bikarbonatets utfällning längre tid, fällapparaterna tillgodogöras dåligt,
likaså den dermed förbundna arbetskraften, och kolsyrepumparne måste
trycka genom högre vätskelager och förbruka alltså mer kraft. Härtill
kommer dessutom den olägenheten, att amoniakdestillationen går sämre
och blir dyrare, om vattenmängden är stor, äfvensom, att förarbetningen
af affallsluten blir dyrare. Bäst synes utbytet af bikarbonat blifva vid
en temligen hög amoniakhalt i en ej fullt mättad koksaltlösning t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
