Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Af denna utredning synes, att ryssen Jablochkoff inslog en oriktig
väg att vinna elektrisk energi direkt ur kol, då han stälde kol i
smältande salpeter, som skulle lemna nödigt syre. Ehuru han vid den
inträdande häftiga förbränningsprocessen erhöll en elektrisk ström, var denna
så svag, att man ej kunde tänka på dess användning. Grunden till, att
detta försök måste misslyckas, ligger deri, att salpetern ej passar till*
sammans med den oxiderbara elektroden utan med en, som ej angripes
af syre. I ett Bunsens element häller man icke heller salpetersyran
till det oxiderbara ämnet, zinken, utan till det under dessa
omständigheter ej oxiderbara kolet. Framtidens kolelement måste likaledes
innehålla oxidationsmedlet på det ställe, der det såsom bränsle tjenande
kolet ej är, och detta oxidationsmedel måste antingen vara luften sjelf
eller ock kunna i obegränsad mängd erhållas derur. Ett sådant element
skulle visa alldeles samma kemiska process som en vanlig ugn; på ena
sidan inkastas kol, på den andra tillföres syre, och kolsyra, produkten
af deras ömsesidiga inverkan, ginge bort. Blott ännu en sak; en
passande elektrolyt måste anbringas, för att förmedla det elektriska
förloppet; denna elektrolyt skulle blott verka som mellansubstans och ej
undergå någon förbrukning. Om det också kommer att dröja någon tid,
innan problemet att konstruera ett sådant element blir praktiskt löst,
så är det här dock ej fråga om några teoretiska funderingar, utan
man har här i verkligheten ett fall, der resultatet fullständigt kan
öfverskådas, alldeles som vid en mekanisk uppgift, och tekniken har blott
att lösa problemet, att finna den bästa och billigaste formen för sakens
utförande.
Det nyss omhandlade ämnet är ej det enda, hvars framtida
utveckling den elektrokemiska vetenskapen låter oss med någon säkerhet
förutse. En annan tillräckligt vigtig sak är t. ex. frågan om
ackumulatorer d. v. s. om den bästa magasinering af elektrisk energi.
Problemet, som skall lösas, är det att inom minsta möjliga volym och
vigt magasinera ett maximum af energi. Nu är energien proportionel
såväl mot den elektricitetsmängd, som finnes i ackumulatorn, som mot
dess elektromotoriska kraft. Den förra åter är omvändt proportionel
mot det använda materialets elektrokemiska eqvivalent. I den vanligen
använda blyackumulatorn är den första faktorn olämpligt stor, i det att
blyets elektrokemiska eqvivalent är 100. Kunde man i stället använda
aluminium, hvars eqvivalent är 9, så förminskades elektrodens vigt till
Vn, hvilket vore en utomordentlig vigtsbesparing. Tyvärr torde dock
af flera orsaker en aluminiumackumulator aldrig blifva praktisk; men
aluminium är ej den enda metallen med låg eqvivalent.
Slutligen några ord om det område inom elektrolysen, som för
närvarande står i förgrunden af dess tekniska användning. Man är van
att skilja på primära och sekundära processer, dock har det mer och
mer visat sig, att denna skilnad är föga ändamålsenlig och tillika knappt
hållbar. Om en lösning af kaliumsulfat, K2S04, underkastas elektrolys,
erhåller man vid elektroderna ej K och S04, hvilka äro kaliumsulfatets
joner, utan i deras ställe vätgas och KOH på ena, syre och H2S04 på
den andra sidan, och man betecknar dessa produkter såsom sekundära,
i det man antager, att saltets joner, K och S04, i alla händelser först
afskiljas, men att de omedelbart inverka på förhandenvarande vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
