Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
som en kubikdecimeter destilleradt vatten vid temperaturen för dess
största täthet (+4° C). Efter sin förvaringsplats kallas denna meter
och detta kilogram för »métre des archives» och »kilogramme des
archives», och det är dessa båda likare, som bilda grundenheterna för
längd- och vigts-bestämningen ej blott i Frankrike utan snart i hela
den civiliserade verlden.
Härledning af den metriska längdenheten eller metern. Efter
förestående historiska öfversigt återstår ännu att visa, huru enheterna
erhållits ur sina definitioner med tillhjelp af de omnämnda mätningarne.
Då vigtsenheten härledes med tillhjelp af längdenheten, bildar dennas
bestämning grundvalen för hela systemet. Enligt definitionen skulle
metern vara en tiomilliondel af en meridianqvadrant, men att mäta en
hel qvadrant går ej för sig, man bestämmer derför dess längd genom
att mäta ett stycke deraf och tillika iakttaga dess vinkelvärde. Vore
jorden en sfär, så skulle det vara likgiltigt, på hvilket ställe af
qva-dranten detta stycke ligger, man skulle genast kunna beräkna
qva-drantens storlek derur. Men, då jorden i det närmaste har formen af
en tillplattad rotationsellipsoid, så måste man noga angifva läget för
det uppmätta styckets ändpunkter eller deras geografiska bredd. Denna
omständighet medför också, att uppmätningen af ett enda stycke ej är
tillräckligt, alldenstund en rotationsellipsoid blir fullt bestämd först
genom två diametrar. Man måste alltså mäta minst två sådana stycken
antingen på samma eller på olika meridianer, På sådant sätt får man
två eqvationer, ur hvilka jordens båda diametrar eller också längden
af en meridianqvadrant och afplattningen låta beräkna sig. Häraf
synes, att, emedan en hel jordqvadrant ej kan uppmätas, metern ej
kunde bestämmas ensam för sig utan blott i sammanhang med jordens
afplattning.
Den franska kommissionen har blott uppmätt ett stycke, den andra
behöfliga eqvationen hemtade den från de mätningar, som 50 år förut
blifvit utförda i Peru af Bouguer och Lacondamine. Nu hafva desse
verkstält sina mätningar med en jernstång, som hade ungefär samma
längd som den förut omnämnda »toise du Chåtelet» och hvilken efteråt
blifvit mycket berömd under namnet »toise du Perou». Den franska
kommissionen måste derför också grunda sina mätningar på denna
»toise du Perou». Man lät Lenoir tillverka fyra platinastänger,
hvardera omkring två toises lång, och uppmätte dem med »le toise du
Perou». En af platinastängerna, betecknad med n:o 1 och kallad »module»,
låg sedan till grund för alla de andra, och i enheter af dess längd
uträknades närmast alla mätningsresultaten. Enligt van Swinden skulle
halfva modulen vid 12,5° Celsius vara precis lika lång som »le toise
du Perou» vid 13° Réaumur, och man kunde derför uttrycka den
uppmätta meridianbågens längd i enheter af Peru-toise’n. Så fick man två
homogena eqvationer för bestämning af metern och afplattningen, och
det är klart, att den derur resulterande längden för metern blott angaf,
huru stor del af Peru-toise’n den nya längdenheten skulle vara. I det
man derpå tillverkade en platinastång, som vid 0° C. var alldeles lika
lång som denna del af Peru-toise’n vid 13° R. fick man en mot
definitionen svarande meter, den numera s. k. »métre des archives». Det
har sedermera visat sig, att talet 7334» som kommissionen antog för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
