Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
jordens afplattning, i det den endast stödde sig på Bouguers
iakttagelser i Peru, är för litet, man vet nu, att detta tal är mycket nära
lika med 1/300, och Delambre som äfven medtog Lacondamine’s
mätningar, fick talet 7309 ocn k°m sålunda vida närmare det rätta. Till
följd af denna felaktighet i beräkningen af jordens afplattning mot
polerna blef meridianqvadranten och således äfven metern något för
liten, och den egentliga längdenheten för metersystemet är alltså icke
en tiomilliondel af jordqvadranten utan den individuella i Paris
förvarade »métre des archives». Denna motsvarar emellertid sitt naturliga
ideal ganska nära och sannolikt på mindre än Vio millimeter.
Härledningen af den metriska vigtsenheten. Hvad angår den andra
enheten i systemet eller kilogrammet, bör man lägga märke till
skilnaden mellan massa och vigt, hvilka i dagligt tal ofta förvexlas. Vigt
är i och för sig en kraft, nemligen jordens attraherande kraft, och har
blott för den skull kommit in i massbestämningarne, att man med
tillhjelp af denna kraft lättast kan jemföra massor med hvarandra.
Men denna kraft är olika på olika breddgrader, och en vigtsenhet i
egentlig mening kunde derför ej hafva fixerats utan att angifva en
bestämd breddgrad för dess giltighet. Massenheten är deremot
oberoende af tyngdkraften, och kilogrammet är i verkligheten en
massenhet, ehuru den vanligen betecknas såsom vigtsenhet. Massenheten
skulle nu vara den mängd destilleradt vatten af 4° C, som fyller en
kub af en decimeters sida, men, då det ej går för sig att i hvarje
särskildt fall göra sig en sådan kubikdecimeter vatten, så bestämdes,
att man en gång för alla skulle af ett varaktigt, fast ämne förfärdiga
en kropp med lika stor massa som en kbdm. vatten, och det antogs,
att de båda massorna voro lika, om jordens attraktion på dem under
lika förhållanden var lika, ett antagande hvars riktighet ej torde kunna
bestridas. Genom att jemföra deras vigt i lufttomt rum gjorde man
sig oberoende af allt utom jordens attraktion.
Lefévre-Gineau, åt hvilken kommissionen uppdragit fastställandet
af massenheten, lät förfärdiga en alldeles sluten messingscylinder af
samma höjd och diameter, båda omkring 2,435 decimeter. Vigten af
denna cylinder i lufttomt rum, minskad med dess vigt i destilleradt
vatten af +4° C, angifver vigten af den af cylindern undanträngda
vattenmängden. Känner man nu dertill cylinderns volym i
kubikdecimeter, så kan man äfven få vigten af en kbdm. vatten, uttryckt i
godtyckligt valda vigter, och sålunda göra sig en representant för denna
vigt eller ett kilogram.
Cylinderns volym måste bestämmas genom direkt mätning af dess
höjd och diameter, men, då man ej kunde antaga, att cylindern fullt
motsvarade sitt geometriska begrepp, så bestämdes såväl höjd som
diameter på en mängd olika ställen, och befanns medelhöjden vara
0,2437672 meter och medeldiametern 0,2428368 meter och volymen alltså
11,2900054 kubikdecimeter, allt vid 17,6° C. Denna cylinder var ihålig,
och dess inre kommunicerade medelst ett fint rör med yttre luften.
Vid vägningar i vatten räckte detta rör öfver vattnet. De till
vägningen begagnade vigtstyckena bestämdes med yttersta noggrannhet i
sitt förhållande till hvarandra, och, sedan en kbdm. vatten vid + 4° C.
var tillräckligt nära angifven i dessa vigtstycken, färfärdigades en platina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
