Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
cylinder af alldeles samma vigt, och denna platinacylinder, »le
kilo-grarame des archives», representerade nu massenheten.
Huru nära detta kilogram motsvarar sin definition, är ännu ej
afgjordt, men sannolikt är afvikelsen mindre än ett decigram, den anses
af några till och med vara blott ett centigram. Säkert är, att arbetena
för massenhetens förfärdigande blifvit utförda med beundransvärd omsigt
och sorgfällighet.
Volymsenheten. Skilnad mellan liter och Jcubikdecimeter. För det
borgerliga lifvet är jemte längd- och vigtsenheten också volymsenheten
af stor betydelse. Denna är i metriska systemet egentligen dubbel. A
ena sidan härledes volymsenheten ur längdenheten, å andra sidan ur
massenheten. I förra fallet är volymsenheten en kub med 1
decimeters sida, i senare fallet är volymsenheten den rymd vid 0° C, som
intages af en kilogram destilleradt vatten vid + 4° C. Volymsenheten
kallas i förra fallet kubikdecimeter, i senare fallet liter.
Vore arkiv-kilogrammet tillverkadt fullt i öfverensstämmelse med
sin definition, så vore liter och kubikdecimeter detsamma, men, som
detta ej alldeles är fallet, får man ej förblanda dem. Dock är literns
afvikelse från kubikdecimetern helt obetydlig, och den fördel, som det
metriska systemet har framför hvarje annat måttsystem, nemligen att
förhållandet mellan längd-, volyms- och vigtsenheten är det enklast
tänkbara, lider föga afbräck derigenom. (Forts.)
Argon, ett nyupptäckt ämne i atmosfären.
Referat af A. G. Ekstrand.
Lörd Rayleigh och prof. Ramsay lemnade vid Royal Society’s
sammankomst den 31 Januari i år en redogörelse för de
undersökningar, som ledt dem till upptäckten af ett nytt ämne. Vid sina
undersökningar öfver gasernas täthet hade Iord Rayleigh funnit, att
luftens qväfve har en större täthet än annat på kemisk väg framstäldt,
och att skilnaden utgjorde 7230 a^ det atmosfäriska qväfvets täthet.
Qväfve, erhållet ur qväfoxidul, amoniumnitrit eller urinämne hade
atomvigten 13,995, men atmosfäriskt qväfve 14,073. Ehuru det vid första
påseendet kunde förefalla naturligt, att denna olikhet vore betingad
genom någon förorening, exempelvis väte, så visade det sig snart, att
sä ej var förhållandet. Man måste tvärtom göra sig förtrogen med den
tanken, att man hade att göra med ett nytt ämne, tyngre än det
vanliga qväfvet, om det också förefaller nästan orimligt, att ett i
atmosfären befintligt ämne under mer än 100 år undgått alla kemisters och
fysikers uppmärksamhet.
Till en början blef det nödvändigt att finna en metod att isolera
det nya ämnet ur luftens qväfve, och härtill visade sig
magnesium-spånor bäst. Genom att upprepade gånger leda atmosfäriskt qväfve
öfver glödande magnesiumspånor erhölls en gas, hvars täthet slutligen
steg till 19,09. Ännu något kunde volymen reduceras, om elektriska
gnistor under flera timmar fingo slå genom den med något syre blandade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
