Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
gasen. På detta sätt har tätheten ökats till 19,9. Hvad de kemiska
och fysikaliska egenskaperna beträffar, ingår det nya ämnet ej i kemisk
förening med något annat (deraf dess namn af a privativum och epyov).
Dess löslighet i vatten är 272 gånger så stor som qväfvets, och derför
lyckades det också att påvisa gasen i större mängd i den luft, som
fanns i regnvatten. Olsøewski har undersökt gasen och funnit, att den
har en lägre kritisk temperatur och en lägre kokpunkt än syret, och
har dessutom öfverfört argon i fast form, då den bildar hvita kristaller.
Det specifika värmet häntyder på, att gasen är enatomig och har
atom-vigten 40, hvilket svårligen låter förena sig med det periodiska systemet
och derför ger stod åt den möjligheten, att ämnet är en blandning
af två element. Det starkaste beviset, för att argon verkligen är ett
nytt ämne, lemnar den spektroskopiska undersökningen, som blifvit
utförd af Crookes. Argon liknar qväfvet deri, att det har två olika
spektra alltefter styrkan hos den använda induktionsströmmen; men,
under det att de två qväfvespektra till sin karakter äro olika, i det
att det ena är ett band- det andra ett liniespektrum, höra båda
argon-spektra blott till den sista kategorien. Det är dock mycket svårt att
vid undersökningen af argon fullständigt aflägsna qväfvets spektrum,
och först genom att låta induktionsgnistorna någon tid passera genom
röret, innan man börjar undersökningen, erhåller man ett rent
argon-spektrum. Argons spektrum är praktfullast vid 3 mm. tryck, qväfvets
deremot vid 75—-80 mm. Vid 3 mm. tryck inträder vid
platinaspet-sarne elektrisk förgasning, och dervid absorberar platinan det qväfve,
som ännu finnes qvar. Liknande absorptioner iakttagas rätt otta vid
undersökningar med vakuumrör. Vid det nämnda trycket är färgen
orangeröd, och spektrum är rikt på röda linier; minskas trycket än
vidare och en leydenerflaska insättes, förändras den röda färgen till
stålblå, och spektrum visar då helt olika grupper af linier. Crookes
har i argons blåa spektrum påvisat 119 och i dess röda 80 linier. Af
dessa äro 26 gemensamma för båda spektra. Märkvärdigt är, att
aluminiumspetsar synas absorbera närvarande qväfve utan användning af
elektriska gnistan. Det rena argons spektrum är absolut oföränderligt
med undantag af den nämnda skilnaden mellan rödt och blått och
liknar ej något annat kändt spektrum. Crookes anser också derför, att
Rayleigh och Ramsay upptäckt åtminstone ett och kanske två nya
ämnen (de olika spektra skulle kunna häntyda på två ämnen).
Upptäckarne uppgifva, att argonhalten i luften torde utgöra omkring
1 proc. af qväfvets hela mängd. Dewar, som anser sig redan för länge
sedan hafva iakttagit samma nya ämne i luft, som blifvit kondenserad
till vätska, tror dock ej, att man kan antaga beloppet deraf så högt
(luftens argonhalt skulle då vara närmare 20 ggr så stor som dess
kolsyrehalt), och han är äfven benägen att i det nya ämnet se en allotrop
form af qväfve, analog med ozon; härmed öfverensstämmer dess
gastäthet ganska väl, ty en treatomig molekyl qväfve skulle hafva
gastätheten 21, och argons ligger omkring 20.
Sedan den vetenskapliga verldens uppmärksamhet nu blifvit riktad
på det nya ämnet, torde det ej dröja länge, innan detta blir
underkastadt en mångsidig pröfning. (Chemiker-Zeitung 1894, 1275 och
1895, 213.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
