Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
rör. Luften, som skall ozoniseras, ledes mellan de båda rören;
metallröret och den yttre metallbeläggningen sättas i förbindelse med
strömkällan. En annan form för ozonröret håller vatten i stället
för metallbeläggningén och består af två glasrör, det ena instucket i
det andra, mellan hvilka luften, som skall ozoniseras, ledes; det inre
röret fylles med vatten, och det yttre står likaledes i vatten. De båda
vattenmassorna förenas med den elektriska strömkällan. På grund af
den sistnämnda apparatens genomskinlighet kan man iakttaga det vid
ozonbildningen framträdande blåa skenet.
Ozonrören måste för ozonbildning försättas i ett tillstånd af mörk
urladdning och detta medelst vexelströmmar af hög tension. För att
framkalla dessa betjenar man sig af transformatorer eller
induktionsapparater, genom hvilka en vexelström af låg tension omvandlas i en
af hög sådan. Men ozonbildningen skiljer sig i ett vigtigt afseende från
andra elektrotekniska användningar af vexelströmmen. Under det att
vid dessa senare verkan blott beror på den elektriska energien, medan
strömmens form d. v. s. kurvan för dess upp- och nedstigande är
likgiltig, så är vid ozonbildningen just denna punkt af vigt, i det att det
bildade ozonets mängd utfaller mycket olika vid samma energi men
olika strömformer. Man kan derför såsom ozonbildare använda hvilken
vexelströmmaskin som helst med transformator men uppnår dock
betydligt högre verkan, om man ger maskinen en bestämd efter
ozonbildningens egendomlighet afpassad konstruktion. Vid ozonbildning i
stort uppvärmes ozonapparatens dielektrikum, nemligen glimmern och
glaset, så starkt, att afkylning med cirkulerande vatten måste användas,
och tydligen står denna uppvärmning i nära samband med
ozonbildningen.
I Jcemisht hänseende visar ozon olika egenskaper, allteftersom det
användes ensamt eller i förening med andra ämnen. Då det användes
ensamt, kan man antingen låta det verka på ytan af den kropp, som
skall ozoniseras, eller ock låta det bubbla genom vatten eller en annan
vätska, hvari kroppen blifvit uppslammad.
Genom att förbinda ozon med klor kan man åtminstone i vissa
afseenden förstärka dess verkan, dock känner man ej ännu det närmare
förloppet härvid. I många fall kan man också med fördel begagna sig
af terpentinolja eller amoniak som mellanled i ozonets verkan. Ledes ozon
genom terpentinolja, bildas en tjock, hvit rök, hvars kemiska
sammansättning ej är känd. Denna rök har en kraftig blekande verkan;
in-doppar man derför den kropp, som skall blekas, i terpentinolja och sedan
inför den i ett med ozon uppfyldt rum, blekes den. Doppas kroppen
i amoniaklösning och derpå utsättes för inverkan af ozon, så bildas
hufvudsakligen amoniumnitrit, och äfven detta salt verkar blekande.
Ozons införande i tekniken försvåras framför allt af den
omständigheten, att dess fabriksmässiga framställning ännu är temligen
dyr. Med 1 hästkraft kan man per timme blott erhålla omkring 20
gr. ozon, hvaraf 1/3 är kemiskt verksam, under det att vid elektrolytisk
sönderdelning af vatten samma kraft lemnar 70 gr. syre. Ozons
användning blir derför tillsvidare inskränkt till sådana fall, der ett ämnes
rening och förädling har ett högt ekonomiskt värde och ej väl kan
vinnas på annat sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
