Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Cellulosa-nitraten undergå en egendomlig sönderdelning, om deras
lösning i eteralkohol skakas med 10-procentig natriumhydratlösning,
man får nemligen då en ketonsyra, oxipyrodrufsyra, COÖHCOCH2OH
och detta i temligen rikligt utbyte, hvadan man har anledning förmoda,
att kolstommen till denna ketonsyra utgör ett vigtigt led i
cellulosamolekylens struktur.
På tal om cellulosans molekyl må nämnas, att ehuru åtskilliga af
dess eterarter äro lösliga i isättika och derför synas lämpa sig för
användning af Raoulfs molekularbestämningsmetod (se denna tidskrift I,
48, 1889), har dock hittills intet resultat dermed ernåtts, emedan
eterarterna gifva en abnormt stark och dertill vexlande
fryspunktsnedsätt-ning, så att en dissociation synes försiggå i lösningen.
Svafvelsyrans och andra syrors inverkan på cellulosa. Koncentrerad
svafvelsyra löser lätt cellulosa och bildar dermed cellulosa-svafvelsyror,
som vid kokning med vatten undergå successiv hydrolys med bildning
af dextros och svafvelsyra såsom slutprodukter. Om olimmadt papper
indoppas i kall svafvelsyra af eg. v. 1,5—1,6, blifver det genomskinligt,
beroende på fibrernas utsvällning och gelatinering. Efter en kort stund
tvättas papperet med vatten, och man får det s. k. pergamentpapperet.
Den förening, som härvid bildas, har af likheten med stärkelse blifvit
kallad amyloid, och det är ett semihydrat af cellulosa af formeln
n(C12H22On). Liksom stärkelsen färgas amyloiden blå af jod.
Amyloid-bildning åstadkommes också af fosforsyra och klorzink äfvensom af
salpetersyra af eg. v. 1,4. Klorvätesyra, både i gasform och koncentrerad
vattenlösning, sönderdelar hastigt väfnader af cellulosa. Den erhållna
produkten är vid bomull ett hvitt pulver, som under mikroskopet synes
bestå af kantiga fragment af de ursprungliga fibrerna. Denna produkt
har blifvit kallad hydro- eller rr^dracellulosa och har samma empiriska
sammansättning som amyloiden, men, ehuru produkterna af utspädd
svafvelsyras och klorvätesyras inverkan hafva samma empiriska samman
sättning, hafva de dock olika fysiska egenskaper, hvadan de båda
syrorna i verkligheten synas gifva olika produkter. För att skilja
djur-och växtfiber kan man använda följande metod, beroende på cellulosans
förhållande till syror. Profvet uppvärmes med klorvätesyra eller utspädd
svafvelsyra och torkas, då den sönderdelade cellulosan kan skakas bort
och ullen eller silket qvarstår oförändradt. I motsats härtill erinras om
djurfiberns känslighet för alkalilut, hvari cellulosan deremot håller sig
temligen oförändrad.
Cellulosans förhållande till oxidationsmedel. Man måste här skilja
på cellulosa i mera inskränkt bemärkelse, hvilken-förekommer i bomull,
lin, hampa och rhea, samt de olika slagen af mera sammansatt
cellulosa såsom vedfiber, korkfiber m. fi. Den enkla cellulosan motstår i
hög grad inverkan af oxidationsmedel, och de flesta metoder för rening
af rå cellulosa bero på användning af oxidationsmedel, som lätt
angripa föroreningarne men lemna cellulosan oförändrad. Emellertid
angripes äfven den egentliga cellulosan af åtskilliga oxidationsmedel.
I sur lösning är isynnerhet kromsyran ett utmärkt sådant, och
huvudprodukterna af dess verkan äro oxicellulosa C18H26016 och furfurol
C4H3OCOH, hvilken senare erhålles då oxidationsprodukten löses i en
blandning af klorväte- och svafvelsyra och lösningen efter utspädning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
