Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
som ingå i moderluten. Så har man funnit, att den innehåller galaktos
i ringa mängd, mannos, pentoser, särskildt xylos, men att hufvuddelen
af dess organiska beståndsdel utgöres af ett slags gummi, som synes
vara en homogen kropp men ej ännu kunnat uppdelas i sina närmare
konstituenter. Den i barrvedens lignocellulosa ingående lignongruppen
synes hafva den empiriska sammansättningen C24H24(CH3)2O10 och är
naturligen i hög grad kondenserad genom vattenafspaltning, såsom t. ex.
följande schema visar:
C24H24012 = 4C6H1206 — 12H20.
I produkten ingå derjemte CH — CH-grupper, hvilket bevisas af dess
bromabsorptionsförmåga.
Hvad den erhållna pappersmassan beträffar, utgör den vedens
cellulosa uppblandad med en ringa mängd främmande ämnen, som ej blifvit
aflägsnade genom sulfitkokningen. Vid blekning öfverföras en del af
dessa främmande ämnen till lösliga derivat och kunna utlösas. Utbytet
af blekt eller hvit pappersmassa är något olika alltefter den använda
blekningsmetoden och utgör 50 till 65 pct af barrvedens vigt.
Bisulfitets verkan på lignocellulosa torde kunna uppfattas så, att
svafvelsyrligheten sulfonerar förhandenvarande CH — CH-grupper,
hvaremot kalken neutraliserar de sura grupperna; resultatet blir, att
1ig-nonen upptages och sålunda skiljes från cellulosan, som qvarstår
oförändrad.
Åsigterna om arten af lignonens förening med cellulosan i veden
äro mycket vexlande. FörfT. och många med dem anse, att de med
hvarandra bilda en kemisk förening; deremot är prof. Klason1) af den
meningen, att cellulosan förekommer såsom sådan i veden, medan lignon
och sockerarter äro förenade till glykosider.
PeläocelUilosa och miikocellulosa utmärka sig derigenom, att de gifva
geléartade hydrat, liknande de slem, som erhållas från många frön och
rötter exempelvis linfrö, qvittenkärnor, rötterna af Orchis Morio. Men,
under det att dessa växtslem hafva den empiriska sammansättningen
af kolhydrat, CnH2mOm, innehåller den empiriska formeln för hithörande
slag af cellulosa betydligt mindre väte och motsvarar närmast CnH3mOm.
En annan skilnad består deri, att, medan de förra vid hydrolys gifva
hexoser och pentoser, gifva de senare pektinsyror och såsom slutprodukt
arabinsyra, en syra som utgör huvudbeståndsdelen i gummi arabicum.
Pektocellulosa uppdelas vid kokning med utspädda alkalier i olöslig
cellulosa och lösliga ämnen af pektingruppen. Den är en mättad
förening, enär den ej absorberar klor och brom, och den innehåller ej
heller några aromatiska grupper. Bland hithörande slag af cellulosa
må nämnas lin. Dess bastfiber utgör 20—25 pct af hela stammen och
skiljes genom rötning och brytning från veden å ena sidan och barken
å den andra. Bastfibern är en pektocellulosa, som jemte ren
bomullscellulosa håller 14—33 pct pektinderivat. Dessa kunna aflägsnas genom
kokning med utspädd alkalilösning och derpå följande blekning, då
ren lincellulosa återstår. Såsom exempel på mukocellulosa må nämnas
qvittenslem och salepslem. Genom alkohol och eter utfällas ur dessa
J) Teknisk Tidskrift 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
