Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
finna vi spridda afhandlingar rörande elektrolys och elektrosyntes af
organiska föreningar, men, äfven der författarne behandlat identiskt
samma ämnen, äro uppgifterna om resultaten i mångt och mycket
afvikande från hvarandra. Dessa undersökningar stå ej heller annat än
undantagsvis i något närmare samband med hvarandra, utan behandla
oftast vidt skilda grupper af organiska ämnen. Vår kunskap om den
elektriska strömmens verkningar på organiska ämnen är derför mycket
bristfällig, och orsaken härtill hafva vi närmast att söka i de stora
svårigheter, hvarmed undersökningar af dessa företeelser alltid äro förenade.
De sekundära processerna, hvilka här spela hufvudrollen, äro nämligen
vanligtvis m}rcket komplicerade, hvartill äfven kommer, att vid
användande af olika temperatur, strömstyrka, strömtäthet, koncentration
ete. högst olika resultat kunna erhållas, en omständighet som förklarar
den olikhet i uppgifterna om de erhållna resultaten, som förekommer
hos olika författare. Vid betraktande af de produkter, som erhållits,
finner man emellertid, att de alla kunna betraktas såsom uppkomna
genom reduktions-, oxidations-, substitutions-, additions- eller
kondensa-tionsförlopp. I det följande lämnas härmed en kort öfversikt af de
viktigaste bland dessa undersökningar.
Taga vi först de alifatiska föreningarna i betraktande, finna vi, att
bland de envärdiga alkoholerna endast tvänne, nämligen metyl- och
etylalkoholen, varit föremål för undersökning. Då dessa i rent tillstånd
äro dåliga ledare, måste man för deras sönderdelning använda starka
strömmar; tillsats af kaliumkarbonat eller utspädda syror underlättar
strömmens genomgång, men modifierar också, på samma gång resultaten.
Den inverkan, som de primärt utvecklade sönderdelningsprodukterna
utöfva, är tydligen beroende på elektrolytens konstitution. Om, såsom
ju vanligen är fallet, vattenlösning användes och sålunda vid elektrolys
syrgas och vätgas utvecklas, inses lätt, att vid närvaro af alkoholer
företrädesvis oxidationsprocesser böra ega rum. Så sker äfven i
verkligheten, i det att vid den negativa polen vätgas utvecklas, medan största
delen af syrgasen absorberas. Såsom exempel på, huru olikartade
produkter kunna erhållas samt huru olika ämnen förmå modifiera
resultaten, torde följande sammanställning af de resultat, som erhållits vid
olika elektrolyser af etylalkohol, kunna tjäna:
l:o) i svafvelsyrelösning: aldehyd, ättiksyreeter, myrsyra,
mono-etylat af etylidén och etylsvafvelsyra;
2:o) i salpetersyrelösning: utom nyssnämnda produkter vid den
negativa polen kolhaltiga derivat af amoniak;
3:o) i saltsyrelösning: derjämte äfven klorättiksyra;
4:o) i alkalisk lösning: jämte kolsyra ett aldehydharts;
5:o) i vattenlösning med tillsats af kaliumacetat: etan, etylkoisyradt
kali, kolsyra och ättiksyra ete.
Af två- och flervärdiga alkoholer äro flera undersökta. Menard har
undersökt glycerin och erhöll i utspädd svafvelsyrelösning utom vätgas
syrgas, koloxid och kolsyra, äfven myrsyra, ättiksyra, glycerinaldehyd och en
kropp, hvars barytförening han gaf formeln (C3H304)Ba, samt vid fortsatt
elektrolys af glycerinaldehyden en substans, som står nära den vanliga
glukosen. Vid användande af olika elektrodmaterial har något af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
