- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. /
6

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

Deras försök gåfvo således vid handen, att de organiska ämnena icke
innehöllo argon.

Argons kokpunkt och fryspunkt äro skarpa, den förra vid —187°,
den senare vid — 189°.g. Kritiska temp. är — 121° och kritiska trycket
50.6 atmosfärer (Olsøewski). Dess löslighet i vatten är vid 13° = 4.o cc.
på 100 cc. vatten. Dess specifika vigt är 19.9 gånger vätets. Som
förhållandet mellan dess specifika värme vid konstant tryck och volym ~

är = 1.648, måste enligt den kinetiska gasteorien dess molekyl vara
en-atomig med vigten 39.8, — om argon icke är en blandning af 2 gaser.
Dess skarpa kokpunkt och smältpunkt tyda på, att det är endast ett ämne.
Siffran 39.8 låter svårligen inpassa sig i periodiska systemet; den
skulle falla mellan K och Ca. Mendelejeff, bland andra, anser derför

Cp
att förhållandet ~~ — l.es icke bör tillmätas en alltför afgörande
betydelse. Om, säger han, ett så aktivt ämne som klor har detta
förhållande = 1.33, medan det normala för tvåatomiga gaser är 1.4, så
måste ett så inaktivt ämne, som argon visat sig vara, nödvändigt

Cp
hafva ett större ^-> äfven om dess molekyl består af 2 eller flera

atomer. Åsigten att argon är en allotropisk modifikation af kväfve
(Detvar, Mendelejeff) Berthélot) är mindre sannolik. Specifika vigten
kan ej fås högre än 19.95. Vidare har man (Peratoner & Öddö) sökt
framställa argon af N3H, azoimid, men endast fått vanligt kväfve.

Argon — liksom helium, — är ett högst indifferent, ett inaktivt
ämne. Upptäckarne lyckades icke få det att ingå någon kemisk förening.
Moissan har försökt med B, Ti och med FI, men utan framgång. Den
ende, som lyckats — eller tror sig ha lyckats — förena argon med något
ämne, är Berthélot. Argon skulle kondensera sig med benzol öfver
kvicksilfver under inflytande af mörk elektrisk urladdning, dock endast till
några %t hvarvid ett slags jemvigtstillstånd mellan det återstående
A, Hg, benzol och reaktionsprodukten skulle uppstå, under hvilket en
märkvärdig grönaktig fluorescens syntes vid fullt atmosfäriskt tr}rck på
gasen. (Se Sv. Kem. T., VII, n:r 4.) Berthélot lyckades sedan under
liknande omständigheter förena argon med kolsvafla. Dervid fick han
icke någon fluorescens. Absorptionen med CS2 gick hastigare och
fullständigare än med benzol.

Ramsay har försökt förena argon med kol. En elektrisk ljusbåge
åstadkoms mellan ett par kolspetsar i en glasballong, som pumpades
lufttom och derpå sattes i förbindelse med en graderad argonbehållare.
När den elektriska strömmen efter 4 timmar afbröts, hade gasvolymen
ökats med 1/5. Gasen innehöll icke någon oxid af kol. Föreningen visade
ett kontinuerligt spektrum, mot hvilket argons linier och flera af de för
kolet karakteristiska liniegrupperna framträdde. Den nyssnämda
volymförökningen förefaller märkvärdig och stämmer icke öfverens med argons
förmodade enatomighet. Ty en enatomig gas kan icke öka sin volym
genom att ingå i en kemisk förening med ett annat ämne.

Berthélot1 & och Ramsay & förmodade argonföreningar äro märkvärdigt
nog icke explosiva, hvilket man skulle vänta af argons inaktivitet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1896/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free