Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
alkohol); och den fullständigt uttvättade, af något sulfater förorenade
kaliumplatinakloriden tages på filtrum. Filtrets innehåll löses i
kokande vatten; och ur lösningen utfälles i värme platinahalten genom
ett stycke magnesiumband. Vätskan får stå vid en temperatur af nära
kokvärme, till dess all platinan samlat sig och öfverstående vätska är
fullt vattenklar. Derpå tillsättes saltsyra för lösning af öfverskjutande
magnesium och af i platinan inneslutet magnesiumhydrat, och platinan
tages på filtrum och tvättas med kokhett vatten. Filtret lägges på
läskpapper för aflägsnande af det mesta vattnet samt glödgas genast,
sist för bläster. Platinans vigt multiplicerad med 0.482 ger kalimängden.
Vid metodens tillämpning bör iakttagas, att den utfällda platinan
ytterst lätt vidhäftar kautschuk, hvadan bägareväggarne ej få rengöras
med en glasstaf med kautschukklädd spets; utan böra bågarne diskas
med ett litet hörn analyspapper, som med hjälp af en glasstaf kringföres
i den ännu fuktiga bägaren och på sig uppsamlar den glaset
vidhäftande platinan. Repiga bägare böra undvikas, emedan platinan envist
häftar fast i reporna. En särskild platinadigel bör användas, hvari
den glödgade platinan får kvarstanna, till dess nog: mycket samlat sig
i digeln. Glödgningen för bläster får ej underlåtas. Den använda
platinalösningens platinahalt bestämmes lätt genom reduktion med magnesium
på ofvannämndt sätt; och uträknas en gång för alla samt noteras på
flaskan, huru mycket reagens som behöfver användas för hvarje slags
kalisalt. Genom en pipett, som har sin plats i flaskhalsen, uttages
högst dubbelt mot den beräknade platinamängden, hvarigenom slöseri
med platinalösningen undvikes.
En vigtig fråga vid metodens tillämpande är den, med hvilken
faktor den vägda platinamängden skall multipliceras, för att gifva
riktiga kalimängden. Då jag beslutat mig för faktorn 0.482, har det
skett af följande grunder.
I Fresenii handbok i quantitativ analys användes fortfarande den
Berzelianska atomvigten för platinan, Pt == 197,is. Efter denna
atomvigt (samt K = 39,i3 och O = 16,oo) beräknad skulle den ifrågavarande
faktorn vara 0.4780.
Efter den nyare bestämningen af platinans atom vigt af Seubert,
skulle emellertid atomvigten ej vara 197,is utan 194,9 (0 — 16), af
hvilken siffra den ifrågavarande faktorn beräknas till 0.4836.
Man får alltså afsevärdt olika resultat, allt efter den atomvigt man
använder för platinan.
Fresenius har ej kunnat besluta sig att använda den Seubertska
atomvigten för platinan, emedan, enligt af honom citerade försök, den
vigtsmängd kaliumplatinaklorid, man får af en viss vigtsmängd klorkalium,
öfverensstämmer bättre med den Berzelianska atomvigten (Fresenii
Zeitschrift 21, 234, 1882). Efter Fresenii föredöme borde man alltså
genom egna försök afgöra, hvilken faktor i här ifrågavarande fall vore
den riktigaste. Derför anordnades följande försök.
Af en lösning af 2 gram klorkalium på litern gåfvo 50 cc. vid
afdunstning och torkning vid 110°, i tre försök
O.1010)
O.1009 > i medeltal O.1009 klorkalium.
O.1010J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
