Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
genomsläpper (till största delen) den från solen kommande
värmestrålningen, hvarigenom jorden i drifbänken uppvärmes och utstrålar värme.
Men drifbänksglaset genomsläpper icke detta värme utan absorberar det.
Glaset verkar således såsom ett slags fälla för solstrålarne, hvilka väl
kunna komma in i drifbänken, men, sedan de där transformerats till
mörkt värme, ej slippa ut igen. Langley visade, att denna
drifbänks-theori led af åtskilliga bristfälligheter, men han uttalade likväl, ledd af
experimentella resultat, den åsigten, att, om jordatmosfären ej hade en
selektiv absorption, så skulle jordytans temperatur äfven i fullt solsken
sjunka till ungefär —200°. Han försökte derefter att mäta
yttemperaturen på månen, hvilken himlakropp säkerligen ej har någon atmosfär
med selektiv absorption, genom att jämföra värmestrålningen från
densamma med värmestrålningen från en värmekälla af bekant temperatur.
Han kom då till det oväntade resultatet, att månens medeltemperatur
vid full solbelysning uppgår till omkring 45° C. Nyare bestämningar
af Very gifva en ännu högre siffra (öfver 100° C.) för de partier af månen,
som belysas af lodräta solstrålar. Härmed var Langleys förut uttalade
åsigt kullkastad, och det behöfdes en ny undersökning för att utröna,
om atmosfärens selektiva absorption har något inflytande på jordytans
temperatur och, huru stort inflytande detta är.
Atmosfärens selektiva absorption härrör ej märkbart från dess två
hufvudbeståndsdelar, qväfve och syre, utan nära nog uteslutande från
de ringa mängder vattenånga och kolsyra, som förekomma i densamma.
För att kunna beräkna inverkan af denna absorption på jordytans
temperatur, var det till en början nödigt att känna absorptionens i fråga
storlek vid olika halt af kolsyra och vattenånga i luften. Värdet på
absorptionen kan beräknas ur mätningar af Langley, vid hvilka han
uppmätt styrkan af månens värmestrålning vid olika månhöjd och vid
olika fuktighetshalt hos luften. Månstrålarne ha vid de olika
observationstillfällena passerat olika tjocka lager af kolsyra och vattenånga,
och derur kan verkan af en bestämd mängd kolsyra eller vattenånga
beräknas.
Dessa värden på absorptionskoefficienterna gälla för värme utstråladt
från fullmånen d. v. s. en kropp af ungefär 100 graders temperatur.
Då jordens medeltemperatur är något lägre (+ 15° C), får man något
andra värden för kolsyras och vattenångas absorption af från jorden
utstråladt värme. Men skilnaden är ringa och kan beräknas ur Langley
s-siffror. Vidare behöfva vi veta, om en ökning i atmosfärens
kolsyre-eller vattenånge-mängd märkbart ändrar luftens genomskinlighet för
solvärme. Observationer af Langley visa, att detta ej är fallet för
vattenånga — om dess mängd ej är ytterst ringa och mindre än den i
naturen normalt förekommande. Som kolsyra och vattenånga förhålla
sig mycket likartadt i detta afseende, så förefinnes all grund att
antaga, att detsamma gäller för kolsyra.
Vi ha nu att omarbeta Fouriers och Poiullets drifbänkstheori, så
att den motsvarar våra nuvarande erfarenhetsrön och med hjelp af
denna theori och kännedomen om den ändring i luftens genomskinlighet,
som skulle bli följden af en bestämd förändring i luftens kolsyrehalt,
beräkna den deraf härrörande temperaturändringen. Denna är enligt
beräkningen af sådan art, att temperaturen ökas samtidigt med kolsyre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
