Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
hänsyn härtill och när det gäller frågan, huruvida sulfatkali eller
klorkalium förtjenar företräde vid sockerbetans odling, måste hans försök
anses betydelselösa, alldenstund det af honom valda kulturmediet icke
uppfyller den första, oeftergifliga fordran, som måste ställas på en till
odlingsförsök användbar jordmån, att nämligen reagera för tillskott af
det växtnäringsämne, som är i fråga.
Såsom förut blifvit påpekadt, var detta deremot i hög grad fallet
med den myrjord, som användes vid laboratoriets försökskulturer, och
denna grundskillnad torde i och för sig tillräckligt förklara det
motsatta utslag, myrjorden gifvit i afseende på klorkaliums brukbarhet för
sockerbetan, allrahelst som det högsta, öfvermåttan stora tillskottet af
400 kg. kali, alldeles som vid de belgiska försöken hvarje tillskott
utöfver det i och för sig nog stora jordförådet, ständigt medförde en ringa,
men dock märkbar nedsättning i sockerhalt.
Om nu sockerbetsodling onekligen låter drifva sig med fördel på
gotländsk myrmark efter gödsling med fosfat och klorkalium, det senare
till den enorma mängd, som försöken visa, så beror det väl ytterst
derpå, att denna jordmån i ovanlig grad uppfyller de med en
kalifosfat-gödsling förenade förutsättningarne, som äro tillräcklig kalkhalt och
riklig qväfvetillgång. Kalk förefinnes deri till 5 å 10 proc. af jordens
torrsubstans och qväfvet till 4 å 5 proc. af hennes organiska
beståndsdelar. Kalken är, såsom vi allt för väl känna, ett oundgängligt
näringsämne för alla växter, vissa bland dem utvecklas till högre fullkomlighet
på kalkgrund än annars, endast vid tillgång på kalk i tillräcklig mängd
öfverföres humusämnenas qväfvehalt i tillgänglig form genom ammoniak-,
nitrit- och nitrat-fermentens lifsyttringar, och jordens kalkhalt är ett
oeftergifligt vilkor för, att kalifosfatgödsling med framgång skall kunna
tillämpns. En omsättning försiggår nämligen mellan kalksalter i jorden
och det gifna kalisaltet, här mellan humuskalk och klorkalium, till
bildande af humuskali och klorcalcium, af hvilka det senare är ytterst
lättlösligt och derför snart nog sipprar ner i grundvattnet och derigenom
undandrages hvarje menligt inflytande på vegetationen.
På detta sätt bortlösas af kalisalterna betydande kalkmängder ur
jorden, hvilka rinna bort med dräneringsvattnet, och af denna
anledning är det ett nödtvång att kalka eller mergla vanlig kalkfattig
mossmark och det allt emellanåt, enär efarenheten visat, att en stor
kalkmängd, gifven på en gång, väl till en början gör god verkan, men snart
nog nedsätter skörderesultaten, antagligen genom en allt för häftig
inverkan på markens organiska beståndsdelar. Med den naturliga rikedom
på vid humuskroppar bunden kalk, som är utmärkande för gotländsk
myrjord (i kulturlagret pr hektar uppgående ända till 75,000 kg.),
förefinnes näppeligen någon fara vare sig för att den skall verka
ofördelaktigt eller att kalkbrist skall uppstå. Äfven om det senare i en
aflägsen framtid skulle bli fallet, har man för att fylla bristen endast att
bringa upp på ytan nödiga qvantiteter af det bleke eller ytterst
finfördeladt kalkkarbonat, som vanligen i betydande mängd underlagrar
myrjorden. Hennes naturliga rikedom på qväfve (i kulturlagret
uppgående ända till 20,000 kg. pr hektar), gör åter, att hon utan hvarje
tillskott deraf mäktar tillfredsställa äfven de mest fordrande
kulturväxters qväfvebehof, enär jordfermenten under omständigheter, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
