Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
jordmån enligt laboratoriets kulturförsök fordrar af detta näringsämne
för att gifva en riklig skörd, eller 300 kg. pr hektar. Genom en lycklig
tillfällighet är det mig möjligt att redan nu bekräfta denna slutsats.
En af öns myregare gaf nämligen enligt mig tillhandakommen uppgift
för sockerbetan kali på hösten i enlighet med fabrikens föreskrift, och
stegrade till och med tillskotten deraf försöksvis kort före sådden på
smärre områden; genom ett misstag af arbetarne erhöll emellertid ett
område af 1 hektar 300 kg. kali på hösten med den påföljd, att
derifrån skördades 48,000 kg. betor med närmare 16 proc. socker, medan
den svaga kaligödslingen endast mäktade frambringa 16,000 kg. betor
med en vida lägre sockerhalt eller ända ned till 12.5 proc.
En mera påtaglig bekräftelse af de här meddelade kulturförsöken
än den, som sålunda helt ofrivilligt blifvit lemnad, kan man svårligen
vänta sig. Genom att öka tillskottet af kali med 200 kg., hvilket
medförde en utgift af omkring 60 kr., steg inkomsten af skörden på 1 hektar
från 256 till 768 eller med 512 kr., ett talande bevis dels derpå, att
knapp och billig gödsling i sjelfva verket blir mycket dyr, och dels på
betydelsen af den här förut betonade regeln, att rikligen gifva
mulljorden kali, så framt man vill påräkna maximalskördar af
densamma.
På mulljord har man hos oss lika väl som i utlandet hittills gifvit
kali nästan uteslutande i form af kainitn), hvilken i handelsvaran blott
håller omkring 12.5 proc. deraf, men utan att öfverflöda på halt af klor,
som man helst sökt undvika i gödslingssalter för sockerbetan. Då
emellertid enligt ofvanstående kulturförsök sockerbetan utan någon som
hest olägenhet och särskildt utan nedsättning i sockerhalt håller till
godo med klorkalium, huru rikt det än är på klor, så måste det
betraktas såsom en oförsvarlig misshushållning och brist på konseqvens,
att från en så aflägsen produktionsort som Stassfurt till oss vidare frakta
kainit, på samma gång som man hos statsmakterna söker utverka
nedsättning i jern vägsfrakten för gödslingsämnen. Det står nämligen i
hvarje afnämares fria skön, att genom utbyte af kainit mot klorkalium
sjelf nedbringa fraktkostnaden till blotta 1/é för det kali han förbrukar,
ty 100 kg. kainit motsvara, såsom sagdt, 12.5 kg. men samma mängd
klorkalium af 80 proc. renhet 50 kg. kali, och klorkalium af dylik
renhetsgrad vinnes i stort ur Carnallit (aflagringens ymnigaste kalisalt,
bestående förutom vatten af klorkalium och klormagnesium) helt enkelt
*) Förbrukningen af kainit i Sverige var enligt uppgift af Moritz Fraenckel é C:o
1886 1,825,000 kg.
1887 4,440,000 >
1888 7,923,600 »
1889 9,151,000 »
1890 13,657,000 »
1891 13,620,000 »
1892 14,267,000 »
1893 23,901,300 »
1894 22,578,600 »
1895 24,447,000 »
och har sålunda på ett årtionde blifvit mer än trettondubblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
