- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. /
87

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



af sprit. De alkaliska lutarne åter hålla fenoler (mest para- och
meta-kresol samt kreosol), hvilka användas till impregnering af trävirke.

Den sachsiska paraffinindustriens omfattning torde bäst inses af
följande siffror. År 1889 destillerades i 46 »Schwelereien» 12 mill.
hektoliter kol, hvarur erhöllos 56,000 ton tjära med 12—17 % paraffin
och 50 % flytande oljor. — I en af förf. besökt paraffinfabrik i
närheten af Halle förarbetades årligen 4,500 ton tjära, hvilken erhölls från
andra fabriker. — Utbytet af produkter i förhållande till kolmängden
har under de senare åren nedgått, i följd af att det börjar bli ondt om
kol af lämplig beskaffenhet.

2. Brunkolen såsom brännmaterial.

På grund af sin höga vattenhalt och jordartade beskaffenhet äro
de sachsiska brunkolen ej rätt lämpliga att direkt användas som bränsle.
Dock låter sig äfven detta göra, om eldstaden är försedd med s. k.
trapprost. Så var fallet vid en af förf. besökt större sockerfabrik vid
Mücheln ej långt från Merseburg. Kolet kördes här ur den öppna,
alldeles invid fabriken belägna grufvan direkt upp på vinden öfver
ångpannerummet, där det torkades något för att därpå genom
trattformiga öppningar af sin egen tyngd falla rätt ned i pannornas
eldstäder. Genom denna ändamålsenliga anordning blef en enda eldare i
stånd att sköta ett stort antal pannor.

Vanligen bringar man likväl kolen i en mera handterlig form
antingen som koltegel eller briketter. Tillverkningen af koltegel
(»Press-kohlensteine») tillgår så, att kolet i starkt fuktigt tillstånd bearbetas i
maskiner till en grötformig massa, hvilken formas i tegelpressar och
lufttorkas i öppna torkskjul alldeles som vanliga murtegel.

Kolteglen ega endast ringa sammanhang och lämpa sig därför ej
synnerligen för längre transport. Det var först för ganska få år sedan,
som man lyckades öfvervinna denna olägenhet och förvandla de lösa
kolen till hårda och fasta briketter, hvilka utgöra ett i alla afseenden
utmärkt bränsle, lika användbart i hushållen som för ångpanneeldning
och i den kemiska industrien.

I och för brikettillverkningen frånsiktas större, sammanhängande
stycken, hvarefter det lösa kolpulvret torkas i en luftström vid 70° och
genom pressning i starka stålcylindrar vid en temperatur af 75° under
ett tryck af ända till 1,000 à 1,500 atmosfärer förvandlas till fasta och
sammanhängande bitar om 15 cm. längd, 6 cm. bredd och 3,5 cm.
tjocklek. Någon särskild tillsats af bindemedel behöfs ej, kolets bitumenhalt
är tillräcklig för åstadkommande af nödigt sammanhang.

De sachsiska brunkolsbriketterna äro mycket använda på ångbåtar
och lokomotiv, emedan de äro mindre skrymmande än kol[1], Äfven i
hushållen äro de omtyckta, emedan de brinna långsamt och ej smutsa
ifrån sig, då de handteras.



[1] Volymvikten hos en af förf. undersökt brikett var 1,18 (vol. v. hos stenkol varierar mellan 1,2 och 1,5). Briketternas regelbundna form medför vid transporter en betydlig rumsbesparing gentemot samma mängd kol i lösa stycken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1896/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free