Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. / 92 (1889-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

råden kommit till kinonformler för färgämnen. Från denna synpunkt
skall jag i det följande lemna en öfversiktlig framställning af alla
de viktigaste färggrupperna. Denna framställning blir dock
hufvudsakligen schematisk, så mycket mer som dr Å. Gr. Ekstrand för 2 1/2
år sedan lemnade denna tidskrifts läsare en öfversikt af tjärfärgernas
utvecklingshistoria, till hvilken jag hänvisar.

Typiska kinonderivat äro som bekant krappfärgerna, hvilka
framställas ur redan färdigbildade kinoner, t. ex.

alizarin

Såsom redan genom framställningsmetod direkt härledda ur kinoner
kunna indofenoler och indoaniliner betraktas, hvilka erhållas genom
inverkan af kinonklorimid på fenoler eller aniliner:

kinonklorimid indofenol indoanilin

Mycket nära dessa stå indaminerna, hvilka visserligen kunna
erhållas genom inverkan af kinondiklorimid på anilin, men vanligen
framställas genom oxidation af en blandning af ekvimolekylära mängder
parafenylendiamin och anilin:

indamin (fenylenblått)

Gå vi nu öfver till trifenylmetanderivaten, är det närmast lätt att
visa, att rosolsyror och benzeiner måste betraktas såsom innehållande
en kinonkärna. Här är det blott tvenne alternativa formler, som kunna
komma på tal, och dessa förhålla sig till hvarandra alldeles såsom de
båda alternativa formlerna för kinon själf:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>