Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Af den föregående sammanställningen framgår således, att
krapp-fär g ämnen, indofenoler, inäoaniliner, inäaminer, auriner, benzeiner,
rosaniliner, ftcdeiner, fluor eseeiner, rodaminer, rosaminer, pyroniner,
akridinfärgämnen, oxiazo- och amidoazofärgämnen, saffraniner,
saffra-noner, mauveiner, inäiäiner, finorinäiner, eurodiner och euroäoler,
aztin-(tiazin-) och azoxin-(oxazm-)färg ämnen, ja t. o. m. indigo och kanske
äfven nit}" o fenol er och nitroaniliner böra uppfattas såsom kinonderivat.
Härmed hafva alla de ofvan nämnda kromoforerna och flera därtill
(dock med reservation för nitrogruppen) sammansmält till en enda:
kinonkärnan, eller kanske rättare två: de båda kinonkärnorna. Utom
den enkla och klara blick öfver det hittills mycket svåröfverskådliga
färgkapitlet, som man härmed vinner, vinner man äfven en enkel
förklaring öfver ett par för alla de nämnda färgämnena gemensamma
karaktärer, hvilka hittills, så vidt jag vet, icke blifvit och väl icke
förrän på allra sista tiden kunnat nöjaktigt förklaras.
Redan på 1870-talet hade Witt, såsom ofvan är nämndt, iakttagit,
att en hydroxyl- eller amidogrupp var nödvändig för färgens
framkallande, och denna iakttagelse har bekräftats på alla sedan dess
upptäckta färgämnen. Ger man noga akt på kinonkärnans bildning,
skall man finna, att den i alla de fall, då den icke ingår redan i
utgångsmaterialet såsom vid krappfärgerna, närmast sker genom en
molekylär omlagring, i hvilken just en hydroxyl- eller amidogrupp
deltager. Närvaron af någondera af dessa grupper är således
nödvändig, därför att den är nödvändig för själfva kromoforens bildning.
Men på samma gång förstår man ock, hvarför icke — COOH- och
— S02OPI grupperna, ehuru ännu bättre saltbildande än ÖH och NH2,
kunna göra samma tjänst.
Den andra för alla färgämnen utom nitrofärgämnena gemensamma
egenskapen är den, att de lätt reduceras under upptagande af 2 atomer
väte till färglösa föreningar, hvilka lätt vid oxidation återgå till
färgämnen. Denna egenskap återfinnes hos alla kinoner, hvilka som bekant
öfvergå till ytterst lätt oxiderbara hydrokinoner. Bildningen af
leuko-föreningar beror tydligen på kinonkärnans obeständighet mot
reduktionsmedel, eller med andra ord just på närvaron af Mnonlcärnan.
Då Baeyer 1879 gjorde den öfverraskande upptäckten, att ftaleinerna
äro trifenylmetanderivat och nära besläktade med de kort förut af Emil
och Otto Fischer klart utredda aurin- och rosanilinfärgämnena, väckte
detta den största uppmärksamhet på grund af den enkla relation, i
hvilken dessa tre grupper trädde till hvarandra. I och med de ofvan
meddelade resultaten har vetenskapen lyckats under en enkel och klar
synpunkt sammanföra icke ett tretal utan öfver ett tjugutal förut skilda
grupper. Däri ligger ock ett godt kriterium på det vunna resultatets
sanning. Kinonkärnans bet.ydelse såsom kromofor kan med skäl be
tecknas såsom en af de senare årens viktigaste och intressantaste
upptäckter inom den organiska kemien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
