Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Hvad beträffar den rent deskriptiva delen, som ju i allmänhet
plägar vara sig tämligen lik från den ena läroboken till den andra, så
har »Lärobok i oorganisk kemi» äfven i detta afseende att bjuda på
åtskilliga nyheter, många likvisst af den beskaffenhet, att de knappast af
den mest välvillige granskare kunna rubriceras såsom »inregistrerade
nyare upptäckter». Några på måfå gripna exempel må anföras som
stod för detta omdöme. S 56 läses: »jod utdrifves ur sina föreningar
af brom, klor eller fluor, brom af klor» etc. För såvidt detta gäller
saltbildarnes subföreningar, är det första gången ett dylikt påstående
förekommer i litteraturen. Man hade ju hittills trott förhållandet vara
raka motsatsen. »Tennsvaflighet» (s. 137) är en ovanlig och rätt
vilseledande benämning på tennmonosulfuret, som ju har öfvervägande
positiv karaktär. S. 143 läses: »undersvafvelsyran har man ej lyckats
framställa». Denna sats är lika inkorrekt, som det närmast föregående
påståendet, att samma syra skulle »ingå» i natriumhyposulfit! Tydligen
är det thiosvafvelsyran, som i båda fallen föresväfvat förf. S. 232
(jfr s. 236) karaktäriseras de ädla metallerna på följande sätt:»
hydroxyl-föreningar finnas ej.» Är detta allvarligt menadt, följer däraf med
nödvändighet: antingen att guldets och platinans hydrat äro förf. obekanta,
eller ock, att dessa båda metaller icke räknas till de ädla.
Mångenstädes, där framställningen tangerar mineralogiska
förhållanden, finner man oegentligheter, som utan svårighet hade bort kunna
undvikas genom ett något flitigare anlitande af den elementära
lärobokslitteraturen på detta område. S. 162 uppgifves t. ex. glimmer
såsom ett dubbelsiiikat af kalcium med kalium ete, oaktadt som bekant
kalcium utgör en högst oväsentlig, ofta alldeles felande beståndsdel af
detta mineral. S. 173 formuleras kalifältspaten KAl(02SiO)2; nu vill
emellertid olyckan, att denna formel alldeles icke tillkommer fältspaten,
utan ett helt annat mineralspecies — leucitenl O. s. v.
Förf. tyckes tillhöra dem, som anse, att den organiska kemien i
våra dagar allt för mycket omhuldas, åtminstone att döma af den
styf-moderliga behandling, som i läroboken kommit denna vetenskapsgren
till del, visserligen icke i kvantitativt, men så m}Tcket mer i kvalitativt
afseende. Sedan man s. 118 blifvit upplyst om, att den »organiska
kemien delas i — feta ämnen och aromatiska ämnen», får man vidare
göra bekantskap med de viktigaste grupperna af dessa båda
hufvudafdelningar. Kolvätena t. ex. indelas i metylsevien, ety lenserien och
acetylenserien. Det är uppenbart, att förf. med den i detta
sammanhang nya benämningen »metylserien» velat afse, hvad som i andra
läroböcker plägar kallas metanserien. »Till denna serie höra kolvätena
fotogen (äfven kaukasisk?) — och paraffin (18C); formeln för paraffin
alltså C18H38» (!) Om nu paraffin — i strid med fakta — nödvändigt
skall betecknas såsom en enhetlig förening, måste i hvarje fall
formeln CJ8H3S anses mycket olyckligt vald. Vore den riktig, skulle
ett paraffinljus smälta vid måttlig sommarvärme, ty oktadekan
öfvergår redan vid + 28° till vätska. Att malonsyrans formel är oriktig,
att benzol godtyckligt betecknas än med det Claus-Båmberger ska, än
med det Kekuléska skemat, att »organiska baser» identifieras med —
alkoholer, detta och mera dylikt måste under sådana omständigheter
betraktas som jämförelsevis oskyldiga bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
