Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
referat i samma tidskrift 1895 n:r 35, att beträffande fosforsyrans
tillgodogörande rågen står framför de öfriga sädesslagen, ja till och med
framför de flesta öfriga kulturväxter. Efter rågen kommer hvetet,
hvaremot hafre och körn på det hela taget ej lemna något utslag alls; ärter
voro likställda med rågen. Härvid är dock att märka, att jorden var
mycket fosforsyrerik och derför fosforsyrans verkan relativt ringa.
Då anvisningar öfver de omständigheter, under hvilka benmjölet
rätteligen bör användas, torde vara af behofvet påkallade, lemnas här
en del sådana:
1. Det bör så vidt möjligt alltid påföras på hösten, ej endast vid
höstsäd utan äfven vid vårsäd och rotfrukter.
2. Råstampadt benmjöl, alltså fettrikt, bör aldrig användas, då
fettet verkar konserverande och fördröjer dess verkan högst väsentligt.
3. Finhetsgraden inverkar ej oväsentligt på dess hastiga upptagande
af växterna.
4. Det lämpar sig bäst på följande jordarter: lätt eller lerblandad
sandjord, lätt eller humusrik lerjord och i allmänhet på jord, som
ej är alltför humus- eller kalkfattig. Humusrikedomen spelar vid
benmjölets användning en ganska stor roll, och torde detta till väsentlig
del bero derpå, att bakterielifvet är starkt utveckladt i sådan jord och
i följd däraf sönderdelningen af benpartiklarna sker lättare; detta
förklarar äfven till en väsentlig grad, hvarför fältförsök och kärlförsök
gifva så olika resultat, hvarför vegetationstidens längd är af afgörande
vigt, och slutligen, hvarför det är af betydelse, att benmjölet utsås
redan på hösten. På styf lerjord torde benmjölet hafva svårare att
upptaga kampen med superfosfat. På mossjord torde däremot
tomas-fosfatet helst böra användas, emedan humussyrorna underlätta dess
löslighet, och i hvarje fall benmjölet ställer sig väl dyrt, emedan dess
kväfvehalt vanligen där ej är behöflig. -
5. Man bör i regel ej försumma, att samtidigt gödsla med
kalisalter, då en dålig effekt af benmjölet oftast beror på, att jorden är
kalifattig.
6. Om jorden är kalkfattig, bör gödslas rikligt därmed, då äfven
detta kan väsentligt inverka på resultatet.
7. Den erforderliga mängden är vanligen 2 å 4 dton per tunnland
för hel gödning, allt efter jordens förutvarande beskaffenhet, hvilket
naturligtvis minskas i den mån ladugårdsgödsel finnes att tillgå.
Ännu en viktig fråga måste med några ord beröras. Det har sagts
till tomasfosfatets fördel, att det till väsentlig grad är citratlösligt, och
detta är ju ovilkorligen af stor vigt, då det utvisar, att dess fosforsyra
är mera tillgänglig för växterna än den olösliga fosforsyran. Men om
detta är fallet med tomasfosforsyran, så kan man ej förneka, att
detsamma bör gälla för öfriga gödningsämnen innehållande citratlöslig
fosforsyra. Nilson och Eggertz funno enligt Landtbruksakademiens
tidskrift 1894 n:r 2, att ryskt ångprep. benmjöl innehöll 30.47 %
citron-syrelöslig och endast O.03 % olöslig fosforsyra; svenskt dito 21.19 %
citronsyrelöslig, O.20 % olöslig; svenskt råstampadt 19.40 %
citronsyre-löslig och 0.30 % olöslig fosforsyra. Vid dessa undersökningar användes
5 ^-ig citronsyrelösning vid lindrig värme enligt Jenscfcs förfarande.
De antaga, att lösligheten i detta fall beror på, att tricalciumfosfatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
