Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
ett afkyldt förlag. Den så erhållna färglösa vätskan blef röd vid
temperaturstegring, och den röda gasen blef ännu mörkare vid upphettning,
hvaraf följer, att dissociation egde rum trots frånvaro af vatten. Man
kan dock draga i tvifvelsmål, att den på detta sätt framstälda
kväfve-dioxiden är fullständigt fri från andra kväfoxider.
Mycket märkliga resultat erhöllos däremot vid upphettning af torr
salmiak. Salmiak dissocieras som bekant vid upphettning i ammoniak
och klorväte. Baker hoppades sålunda erhålla! en blandning af torr
HCl och torr NH3. Som gaserna borde bli fullkomligt fria från vatten,
så borde de vid afkylning icke återförenas, enligt hvad vi förut ha oss
bekant. Emellertid återbildades salmiak vid afsvalning. Detta
oväntade resultat föranledde Baker att göra gastäthetsbestämmng å torr
salmiakånga enligt V. Meyers metod, och han fann då såsom medeltal
af 6 försök talet 27.8, under det att den gastäthet, som motsvarar
formeln NH4C1, är 26.8. Således inträffar i själfva verket ingen
dissociation vid upphettning af fullt torr salmiak. Vanlig salmiak ger på
samma sätt, som bekant, en föga mer än hälften så stor gastäthet,
hvilket bevisar att den nästan fullständigt dissocierats i NH3 + HCl.
C. Omsättning.
Baker fann (1894), att en torr blandning af kalk och salmiak kan
upphettas, tills salmiaken sublimerar, utan att ammoniak utvecklas.
Härtill ansluta sig några försök af Hughes (1892 och 1893). Han
undersökte inverkan af torr och fuktig klorvätegas på kalciumkarbonat
(Islandsspat) och rent bariumkarbonat samt fann, att den fuktiga gasen
inverkade vida kraftigare. Under 1 timmes inverkan visade
kalciumkarbonat en vigtsökning af 0,i % vid torr gas och 3.3 % vid fuktig.
För fullständig omsättning beräknas en vigtsökning af 29 %. Göre har
funnit, att till vätska förtätadt klorväte ej angriper zink, magnesium,
järn, kalk eller karbonat, men däremot aluminium.
I sammanhang härmed må erinras om, att vattenfritt klorväte,
gasformigt eller flytande, ej inverkar på lakmus lika litet som vattenfritt
svafvelsyre- eller salpetersyrehydrat. Torr klorvätegas inverkar svagt
på silfvernitrat i fast form eller löst i eter eller benzol, starkare på en
alkohollösning; inverkan ökas väsentligt vid tillsats af ett spår vatten.
Däremot inverkar äfven torr klorvätegas lätt på mangansuperoxid.
Hughes fann äfven, att i vattenbad torkadt blyacetat förblef
alldeles hvitt, om det utsattes för svafvelväteångor, men att däremot en
svag reaktion visade sig vid fuktning med alkohol. På samma sätt
förhöllo sig salter af As, Sn, Cd, Bi, Sb, Ag, Cu, Hg, Co.
D. Allotropi.
Baker undersökte 1894 omvandling af röd fosfor till gul genom
stark upphettning eller af den gula till röd genom inverkan af solljus
och fann, att dessa öfvergångar ega rum, vare sig vatten är närvarande
eller icke. Shenstone och Cmidall (1887) funno, att vanligt syre och
ozon kunde öfverföras i hvarandra oberoende af fuktigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
