Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
är det i kalimagnesiavarorna, som stationerna finna underhalter.
Anledningen till dessa funna underhalter kan nu visserligen delvis sökas deri,
att varorna ofta äro hygroskopiska och upptaga fuktighet under
transporten, och man har derföre till en början ej fäst mycket afseende vid
underhalterna. Men det har småningom blifvit alltmer tydligt, att
förnämsta orsaken till underhalterna måste sökas på annat håll, nemligen
deri, att olika analysmetoder tillämpas vid dessa varors analys i
Stassfurt och i Sverige, och att alltså felaktiga analysföreskrifter här eller der
komma till användning. Stassfurterfabrikernas geneneralagent i Sverige
har derför uppmanat mig att anställa en närmare granskning af dessa
metoder, deras fel och brister. Jag har företagit en sådan granskning
och vill här meddela resultaten af densamma.
De på olika håll tillämpade olika metoderna för bestämmande af
kalihalten i stassfurtersalterna hvila mestadels alla på samma grunder. —
I salternas vattenlösning förvandlas genom klorbariumtillsats de deri
befintliga sulfaterna till klorider. Medelst platinaklorid öfverföras
samtliga kloriderna till platinadubbelsalter. Dessa behandlas med alkohol,
då endast kaliumplatinakloriden stannar olöst; och kan från dess vigt
kalihalten lätt beräknas. — Först i detalj föreskrifterna skilja sig de olika
metoderna. De metoder, hvilka jag härnedan närmast vill fästa mig
vid, äro de fyra följande.
l:o) Den i instruktionen för de kemiska stationerna upptagna
metoden. (Se Bihang till Svensk Författningssamling 1895 n:o 31.) I
hufvudsak öfverenstämmer densamma med den i Fresenii handbok för
qvantitativ analys, 6:te upplagan, band 2, pag. 292 upptagna metoden
och skiljer sig från denna senare blott derigenom, att bariumsulfatet
ej affiltreras, och att 90-%-ig alkohol användes i st. f. 80-%-ig.
2:o) Fresenii nyssnämnda metod.
3:o) De af Verkaufs-Syndikat der Kaliwerke i Stassfurt lemnade
metodföreskrifterna, publicerade i Zeitschrift fur angewandt Chemie 1895,
haft. 17, hvilka jag här nedan vill citera under namn af
»Stassfurter-metoden».
4:o) En äldre, i praxis här och hvar ännu bruklig metod, vid
hvilken den med 10 % saltsyra försatta lösningen af stassfurtersaltet
fälles med klorbarium i öfverskott och öfverskottet af klorbarium
afskiljes med amoniak och kolsyrad amoniak. Sedan derefter filtratet
intorkats och amoniaksalterna afrykts, afskiljes kalit med platinaklorid
och alkohol på vanligt sätt. Jag kallar här nedan denna metod:
metod n:r 4.
Vid granskningen af de felkällor, som dessa (och andra närstående)
analysföreskrifter medföra, följer jag här nedan den ordning, i hvilken
de vid analysens gång förekomma.
Det första felet i många analysföreskrifter, är negligerandet af
bar kimsulfatets volym. Då stassfurtersalternas vattenlösning fälles med
klorbarium i en literkolf, och kolfven sedan fylles med vatten till
strecket, upptager bariumsulfatet en del af kolfvens volum, och
lösningen blir litet starkare än beräknadt var. Detta fel gör vid så
högprocentiga salter som kaliumsulfat, då 20 gram lösas till 1 liter, ett fel i
analysen af O.40 %. Vid vanliga kalcinerade salter med ungefär 15 %
kali, gör felet vid pass O.05 %. Lösas blott 10 gram af saltet per liter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
