Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Och för öfrigt har Arend?& metod ej synnerligen mycket tilltalat mig!x)
Däremot skulle man möjligen i någon mån kunna tillgodogöra sig
Wil-brandi metod. I den förberedande experimentella kursen har jag sökt
få en uppställning, som kan lämpa sig för våra läroverk.
Sedan rec. omnämnt Arendt’& metod, kritiserar han egendomligt
nog min uppställning att förlägga den teoretiska delen till bokens siat.
Mot den vanliga uppställningen anmärker just Arendt, »att en början
med kemiens allmänna del nödvändiggör en dogmatisk behandling.
Lagarne äro ju abstraktioner af ett kunskapsmaterial, som lärjungen
ännu alldeles saknar.» Att denna uppställning ej »hindrar mig att
röra mig ganska ledigt både med molekyler och atomer» beror därpå,
att jag i den förberedande experimentella kursen just infört
molekyl-och atombegreppet, lämpadt efter det kunskapsmått, som lärjungen i
klass 6.1 äger.
Att inom oorganiska kemien radikalbegreppet bör sammanställas
med jonbegreppet, anser jag på grund af den teoretiska kemiens
nuvarande ståndpunkt vara alldeles på sin plats. Annat blir naturligtvis
förhållandet inom den organiska kemien, hvilket äfven i boken
framhålles (sid. 263), sedan lärjungen fått någon kunskap i organisk kemi.
Då jag sid. 69 anför hydrat som ett ofta användt gemensamt namn
för syror och baser, sker detta just under behandlingen af syresyror.
Haloidsyror äro behandlade under haloiderna. Jag tror ej, att det
använda uttrycket kommer att missförstås af lärjungen 1 Dock vill jag visst
medgifva, att det varit bättre, om jag här uttryckligen sagt: syresyror.
För negativa oxider har jag användt såväl benämningarne:
syre-anhydrid som oxid, ex.: »svafvelsyreanhydrid, svafveltrioxid» (sid. 78).
I analogi härmed har jag benämt de negativa svafvelföreningarne såväl
svafleanhydrid som sulfid, ex.: »arseniksvafla (anhydrid),
arsenikpenta-sulfid» (sid. 102). Jag har alltså i detta fall varit fullt konsekvent och
förstår ej, huru rec. kan anföra detta såsom exempel på »bristande logisk
reda». Rec. skrifver: »på ett ställe erfar man, att Svafvelammonium
ur kromoxidsalter utfäller hydrat; på ett annat uppräknas (!) krom
bland de metaller, som ur lösta salter utfalla i form af- svafvelmetaller
vid tillsats af Svafvelammonium» (sid. 211). Det senare förekommer i
en kort sammanställning af de förut genomgångna vätedeplacerande
metallerna, och det vore, anser jag, oriktigt, att i en dylik
sammanställning, som ju afser att innehålla endast hufvudpunkterna af det lästa,
intaga alla möjligen befintliga undantag. En dylik sammanställning
vore obefogad! Någon uppräkning af krom förekommer ej!
Rec. anmärker mot mitt uttryck sid. 56: »jod utdrifves ur sina
föreningar af brom, klor eller fluor; brom af klor ete», att: »för såvidt
detta gäller saltbildarnes s^/reföreningar, är det första gången ett dylikt
påstående förekommer i litteraturen» samt anmärker, att detta: »knappast
*) Arend?& undervisningsmetod har det emot sig, att en massa minnessaker
påtvingas eleverna. Har ej den systematiska uppställningen mycket underlättat
inlärandet af kemiens grunder? Det kan ifrågasättas, om ej Arendt går till
öfverdrift beträffande den experimentella behandlingen af ämnet. Ehuru jag visst
erkänner, att Arendt gjort kemiundervisningen (särskildt undervisningstekniken)
stora tjänster, kan jag dock ej annat än anse Arend?8 undervisningsmetod (på
grund af ofvannämnda öfverdrift) såsom en tillbakagång i afseende på kemiens
pedagogiska behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
