Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
leumeter eller lätt gasolin (i nödfall eter), som upptager hartset. Sedan
vattenskiktet aflägsnats, tvättas hartslösningen med vatten, hvarpå
skakas med ert lösning af 0.5 g. kalihydrat i 5 kub.cm. alkohol och 50
kub.cm. vatten, tills hartset försåpats, då den bildade såplösningen
afskiljes och försättes med saltsyra i Öfverskott, hvarvid hartssyrorna
afskiljas. Dessa affiltreras sedermera och vägas på tareradt eller torkadt
filtrum.
Denna metod lemnar goda resultat, hvilket ock vitsordats af den
i fråga om fettprodukternas kemi så framstående prof. jR. Benedikt.
Den är dock, som synes, temligen komplicerad samt erfordrar absolut
alkohol och fullkomligt torr klorvätegas, enär annars fettsyrornas
omvandling till etylestrar ej försiggår på tillfredsställande sätt.
Den af Cornette angifna metoden vore betydligt enklare och skulle
säkerligen allmänt komma till användning, om den vore tillförlitlig.
Så är dock. ej fallet. Enligt hans metod saponifieras blandningen af
fett- och hartssyror med alkoholisk natronlut, och den erhållna tvålen,
löst i varmt vatten, försättes med ett öfverskott af koncentrerad
koksaltlösning, då fettsyradt natron utfaller, under det att hartssyradt skulle
förblifva i lösning. Man filtrerar vid låg temperatur och tvättar med
saltlösning. I lösningen sönderdelas sedan de hartssyrade salterna med
svafvelsyra, och de härvid afskilda hartssyrorna upptagas på tareradt
filtrum, torkas och vägas. Vid pröfning af denna metod fann jag likväl,
att hartssyradt natron alls icke var fullkomligt lösligt i mättad
koksaltlösning utan snarare tvärtom. Vid försåpning af såväl 10 g. ren
talg som 10 g. bomolja tillsammans med resp. 1 g. kolofonium och
vidare behandling enligt Gornettes uppgifter fann jag så godt som intet
harts afskiljas i filtratet vid behandlingen med svafvelsyran, och ett
direkt försök att till en försåpad hartslösning foga mättad
koksaltlösning visade, att hartstvål titfäldes. Detta såväl med vanligt koksalt
som med kemiskt rent klornatrium, hvarmed äfven försök gjordes i
ändamål att eliminera de i koksaltet närvarande föroreningarnas
inflytande. Det befans visserligen, att hartstvålen utfäldes med större
svårighet än fettvål, men, då lösningen blef fullt mättad med klornatrium,
utfäldes den långt öfvervägande delen af hartstvålen. För att utröna
den mättningsgrad hos lösningen, som erfordrades för att hartstvål skulle
börja falla, anstäldes följande försök: 2 g. kolofonium saponifierades, och
lösningen späddes till 100 kub.cm. Häraf aftogos 10 kub.cm., hvartill
fogades mättad klornatriumlösning. Så småningom inträffade härvid
grumling, hvilken dock vid omröring åter försvann, ända tills 10 kub.cm.
klornatriumlösning tillsatts, då fällningen blef permanent och vid
fortsatt tillsättning ökades.
Gornettes metod kan sålunda ej rekommenderas, hvilket deremot
är fallet med den efter Tivitchells och Wilsons metoder ofvan angifna
modifikationen trots dess något komplicerade natur.
För ett qvalitativt påvisande af harts i tvål och såpa gifvas flere
enkla och tillförlitliga förfaranden. Sålunda höjes den med saltsyra
afskilda fettsyreblandningens egentliga vigt och smältpunkt högst
väsentligt vid förekomst af hartshalt. Vanligt kolofonium har nämligen
en egentlig vigt af i medeltal l,i och en smältpunkt af öfver 100°.
Ett enkelt förfarande är att lösa 1 kub.cm. af fettsyre-(hartssyre)bland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
