Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Artificiel färgning af allkalimetallernas haloidsalter genom inverkan
af kalium- och natriumånga. Giesel har i Ber. d. d. Chem. Ges. XXX,i56
(1897) redogjort för några försök i detta afseende. Man vet genom
undersökningar af Goldstein (1895), att alkalimetallernas haloidsalter
under inverkan af katodstrålar blifva mer eller mindre intensivt
färgade. Meningarne om dessa färgade salters natur hafva varit olika.
Upptäckaren höll dem för allotropa modifikationer af de vanliga,
Wiecle-mann och Schmidt (1895) för subhaloider. Elster och Geitel (1896)
anse det ej omöjligt, att katodstrålarne drifva reduktionen ända till
uppträdandet af fri metall, som då bildar en färgad fast lösning med saltet.
För denna uppfattning talar den omständigheten, att de färgade salterna
med afseende på dem meddelad elektrisk laddning förhålla sig som
alkalimetallernas lösning i qvicksilfver. Af särskildt intresse är den
omständigheten, att naturligt blåfärgadt stensalt till sina
hufvudegen-skaper öfverensstämmer med de genom katodstrålar färgade
haloid-föreningarne. Giesel har nu på ett mycket enkelt sätt lyckats efterbilda
katodstrålarnes verkan. Han upphettade i tillsmält glasrör vattenfria
kristaller af haloidsalterna i kalium- eller natriumånga ända till börjande
rödglödning och erhöll dervid samma eller ännu lifligare färgning.
Färgens art beror blott på det använda haloidsaltet och ej på metallångan.
Så antaga brom- och jodkalium en praktfull cyanblå färg, klorkalium
mörk heliotropfärg, klornatrium gul eller brun färg. Dessa färger inskränka
sig ej såsom vid de genom katodstrålar färgade salterna till ett ytterst
tunnt ytlager, utan genomtränga hela massan utan att likväl beröfva
kristallen dess klarhet. Lättast inträder färgen hos bromkalium, och det
är ej svårt att gifva 1 cm. stora, klara kristaller en homogen färgning.
Färgen har visat* sig luftbeständig och bibehåller sig t. o. m. under vatten,
ehuru den slutligen resulterande lösningen är färglös, alldeles som vid
blått stensalt, och vid afdunstning afsätter färglöst salt. På grund af
färgens beständighet mot vatten kan man aflägsna möjligen vidhäftande
alkalimetall och hydrat deraf genom tvättning med en mättad lösning
af haloidsaltet. Eller ock kan man till tvättning använda alkohol.
Vid tillräckligt hög temperatur försvinner färgen både hos det blåa
stensaltet och hos de artificielt färgade salterna. Särskildt är här att
märka det gul- eller brunfärgade stensaltets förhållande. Innan kristallen
blir färglös, genomlöper den en hel serie af andra, delvis mycket vackrare,
färger. Oftast går vid upphettningen den ursprungligen gula färgen
genom rosa öfver i präktigt blåviolett. Man kan också, i synnerhet
vid starkare upphettning, få ett det blåa stensaltet liknande cyanblått,
hvarpå sedan åter följer gult. Färgserien kan framkallas flera gånger,
ehuru färgen bleknar mer och mer. Hvarje särskild färg fixeras, om
man låter saltet kallna på det ifrågavarande stadiet. En påfallande
skilnad mellan det naturliga blåa stensaltet och det artificielt blåviolett
eller cyanblått färgade består deri, att det senare visar röd fluorescens.
De genom inverkan af kalium- eller natrium ånga framstälda
färgade haloidföreningarne öfverensstämma i så väsentliga egenskaper med
de genom katodstrålar framkallade färgade produkterna, ait man knappt
kan tvifla på deras identitet. Detsamma kan sägas om det artificielt
färgade och det naturliga blåa stensaltet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
