Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
92
porslin och kakelugnar utan äfven prydnadsartiklar såsom vaser och figurer, somliga af rätt ansenliga dimensioner, framstäldes på de bägge fabrikerna. Fajansen som tillverkades var af i sitt slag god beskaffenhet, den ogenomskinliga tennglasyren jämn och vacker. Det var dock först, sedan svensken Anders Fahlström år 1741 blifvit Rörstrands tekniska ledare, som fabriksmässig tillverkning kom till stånd. I Rörstrands monter å utställningen finnas några kopior af i fabrikens museum förvarade pjeser från denna första period. Den ena är en bricka i blåmålning, föreställande »Israels folk förlustande sig nedanför Sinai berg», originalet tillverkadt år 1733; en annan är en bål med lock, tillverkad 1760, försedd med modellerade blommor och frukter, målade i bjärta emaljfärger; vidare finnes äfven en kopia af en ljusstake, tillverkad år 1768 vid Marieberg, äfven denna dekorerad i granna färgsammansättningar. De flesta artiklarne under 1700-talet voro hållna i roccocostil eller utförda efter holländska och kinesiska förebilder.
Mot slutet af 1700-talet skedde en fullkomlig omkastning i fabrikationen, man införde då det nya engelska, af Wedgewood till hög grad af fulländning utarbetade s. k. flintporslinet (Queen’s ware eller Earthenware) med genomskinlig glasyr. Detta kunde framställas betydligt billigare än den gamla holländska fajansen och utträngde äfven fullständigt denna i Europa. I England hade en slump föranledt försöket att blanda bränd flinta i fajansmassan, och då kort därefter de stora lerlagren i södra England upptäcktes, voro betingelserna gifna till uppkomsten af den nya fajansfabrikationen. Vid Rörstrand lyckades man ej förrän på 1820-talet, sedan man där utbytt de först använda tyska arbetsmetoderna mot bättre engelska, att framställa en något så när god vara af det nya fabrikatet. Bland annat infördes då tryckning å fajansen, hvarigenom möjliggjordes betydligt billigare dekorationer å densamma. Det kan i sammanhang härmed förtjäna omnämnas, att redan år 1766 hade vid Marieberg, oberoende af den i England gjorda uppfinningen, en fajansmålare A. Stenman uppfunnit samma konst och där tillämpat den.
År 1827 anlades Gustafsbergs fabrik, som från början inrättades efter engelska metoder, och hvars tillverkningar under de första decennierna voro af samma beskaffenhet som Rörstrands. På 1850-talet, under hvilket en stor del svenska industrier började taga större uppsving, gjordes såväl vid Rörstrand som Gustafsberg kraftiga ansatser till fabrikationens utveckling, i det nya tidsenliga och produktivare maskiner anskaffades, bättre anordningar träffades och nya bättre fabrikat infördes.
Vid utställningarne i Malmö, Stockholm och Paris på 1860-talet kunde fabrikerna deltaga med heder, och på 70- och 80-talets många utställningar, bland andra i Wien, London, Philadelphia och Paris, rönte deras produkter stort bifall. På årets utställning träffas åter de båda fabrikerna, bägge visande, ej endast hvad konstindustrien förmår åstadkomma inom keramiken, utan äfven hvad som tillverkas för den stora marknaden af såväl billigare som dyrbarare hushållsartiklar.
Rörstrands monter omgifves af en balustrad af fajans, målad i förtonade majolikafärger och vid hufvudentrén afslutad med tvänne tre meter höga pelare. Af de utstälda föremålen intaga bordserviserna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
