Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
afrikanskt ursprung. För den förstnämda användes 4 g., för den andra
10 g. samt den sistnämda 15 g. klorkalk pr 1 kg. malm samt ungefär
1/10 af klorkalkhaiten manganklorur och klorbly, hälften af hvardera.
Ehuru lösningen ej fick cirkulera, utdrogos på tvenne dygn resp. 90,
95 och 94 % af guldhalterna. Vid den på svafvel och i synnerhet
arsenik rika malmen med 74 g. pr ton erhölls detta resultat efter
rostning. Utan föregående rostning utlöstes under samma omständigheter
80 %, hvilket visar, att det skadliga inflytandet af arsenik vid denna
process är ofantligt mycket mindre än vid cyanidprocessen.
Klorkalk-lösningarna voro långt ifrån förbrukade, så att vid rationel drift i stor
skala ej på långt när så mycket klorkalk skulle behöfvas, som äfven
de i större skala i Falun gjorda försöken antyda.
För att visa, huru min process härvidlag stälde sig gent emot
Munktells, hvilken, enligt hvad ofvan framhållits, är att, generelt sedt, anse
såsom den bästa af hittills kända klorextraktionsmetoder, må bland de
i Falun gjorda jemförande försöken anföras följande såsom ett
medelresultat. Malmen höll i båda fallen c:a 12 g. guld pr ton. Vid
ex-traktionens slut voro vid Munktells process utlakade 95,3 % och vid
min process 95,9 %. Som lösningsmedel användes 6 kg. klorkalk pr
1000 liter vatten med erforderlig mängd svafvelsyra spädd till samma
volym samt vid min process 0,6 kg. klormangan. Af lösningarna
åt-gingo pr 5 ton malm, hvarmed försöken i båda fallen utfördes, vid
Munktells process 9600 liter och vid min process 6000 liter eller pr ton
resp. 1920 och 1200, visande i sistnämda fallet en besparing i lösningens
storlek af 38 %, hvilket i fråga om en anläggnings storlek såväl med
hänsyn till extraktion som fällning är af mycket stor betydelse. Då
lösningarna fingo genomfiltrera med samma hastighet, innebär detta
äfven en lika stor besparing i extraktionstiden. Naturligtvis blir
besparingen i såväl syra som klorkalk äfven 38 %. Då all kloren ändock
visade sig icke vara på långt när förbrukad, böra ännu mera kemikalier
kunna besparas vid införandet af mekaniska anordningar för en rationel
cirkulation af extraktionsmedlet. Den lilla manganklorurhalten af 0,36 kg.
pr ton, som också utan svårighet kan regenereras, spelar relativt ingen roli.
Förutom alla de fördelar, som medfölja Munktells metod och för
hvilka ofvan redogjorts, tillkomma vid min metod sålunda ytterligare
stora besparingar i tid och utrymme samt erforderliga kemikalier,
hvarjemte extraktionen blir möjligast fullständig. Dessutom framgår det
af de ofvan relaterade försöken med refractory ore samt den starkt
arsenikhaltiga malmen från Sydafrika, att en stor del malmer, som hittills
erbjudit stora svårigheter vid extraktion med såväl cyankalium som
annorledes, med fördel skulle kunna bearbetas. Så är t. ex.
förhållandet med stora massor affall af milliontals ton, som ligga vid de
sydafrikanska och australiska guldfälten, och hvilka i trots af amalgamering,
koncentrering och cyanbehandling ändock innehålla 4 å 5 g. guld pr
ton, och som erbjuda ett redan för extraktion färdigt material, hvilket nu
saknar allt värde. Naturligtvis lämpar den sig äfven för direkt brutna
malmer, och äro patent redan beviljade eller sökta i Sverige, Tyskland,
Ryssland, England, Förenta staterna, Canada, Natal, Transvaal, alla fem
australiensiska kolonierna samt Nya Zeeland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
