- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IX. årg. /
109

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

Aluminiumkärlen hafva vid kokning äfven den fördelen, att de
äro goda värmeledare, hvilket i förening med den tunna plåten
åstadkommer en snabb uppvärmning och bränslebesparing. Rengöringen är
mycket enkel samt verkställes i varmt såpvatten med en tyglapp. Glansen
återställes med putskrita. Vid rengöring få blott icke soda eller alkalier
användas.

Karlskronafabriken har erhållit silfvermedalj och Eskilstunafabriken
guldmedalj för sina utställningar, hvilka dock omfatta omycket annat
än aluminiumkärl. A. G. E.

Bränvin af cellulosa och trä.

Referat af E. Simonsen s föredrag vid teknikermötet i Stockholm 1897.

Cellulosahaltiga affall såsom sågspån, hyfvelspån, torf o. d.
användas i allmänhet endast till bränsle, ehuru de säkerligen med framgång
kunde tjena som utgångsmateriel för åtskilliga kemiska produkter,
exempelvis oxalsyra och bränvin.

Sågspånets sammansättning synes af följande:

vatten vattenextrakt harts cellulosa inkrust. subst.

Gran............ 13.8 1.3 0.9 56.9 26.9

Tall ............ 12.8 4.o l.e 53.2 28.2

Björk............ 12.4 2.6 l.i 52.5 28.2

Cellulosa och inkrusterande ämnen utgöra således öfver 80 %, och
det ligger nära till hands att antaga, det ett sådant material bör kunna
användas om ej till framställning af socker så åtminstone till bränvin.
Också har alltsedan århundradets början upprepade försök gjorts att
bränna bränvin af sågspån, men, såvidt man af tillgänglig litteratur
kan finna, hittills utan praktiskt resultat.

Simonsen har nu till en början företagit en systematisk
undersökning af frågan, för att få utrönt, om cellulosa enbart låter fullständigt
invertera sig eller, om så icke är fallet, huru många procent socker
öfverhufvud kunna fås deraf. Vidare hafva liknande försök utförts med
trä. Råmaterialet för cellulosa har varit lufttorkad sulfitcellulosa samt
för trä vanligt sågspån af gran. Vid försöken hafva användts af
cellulosa 40 gr. af sågspån 100 gr., hvilka i en autoklav, som kunde utstå
25 atmosf. tryck, upphettades med svafvelsyra, hvarvid massan var
anbragt i ett inre blykärl, som under och omkring var omgifvet af
vatten, för att förekomma möjlig vidbränning genom upphettning öfver fri
eld. Efter slutad upphettning och afsvalning utpressades massan och
tvättades väl, hvarefter luten titrerades med Fehling’s lösning och det
erhållna procenttalet beräknades som drufsocker, ehuru det tillsvidare
är en öppen fråga, om inversionsprodukten helt eller delvis kan anses
vara drufsocker.

Efter kokningen var vätskan gul till brun och luktade vid försöken
med cellulosa angenämt, erinrande något om vanilj. Vid försöken med
sågspån var lukten en annan men dock behaglig och erinrade, isynner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1897/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free