- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IX. årg. /
110

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

het om trycket under kokningen varit mycket högt, starkt om
bittermandelolja.

Då den klara, filtrerade lösningen från cellulosakokningen fick stå,
uppstod i allmänhet en fällning; natronlut färgade den gula vätskan
nästan svart, men vid tillsats af syra återkom den gula färgen. I den
vätska, som erhållits vid kokning af sulfitcellulosa, gaf konc. saltsyra en
stor flockig fällning, hvilken ej framkom, om man istället för
sulfitcellulosa användt filtrerpapper. (Forts.)

Alkalimetallen rubidium har undersökts af Erdmann & Röthner.
Som reduktion af Rb2 C03 med kol lätt förorsakar explosioner af
kol-oxidrubidium, hafva förff. framstält metallen genom reduktion af
hydratet med magnesium, hvilket visade sig särdeles fördelaktigt. Med syre
kunde ingen annan oxid än Rb02 framställas. Då af öfriga
alkalimetaller endast följ. oxider äro kända: Li20, NaO, K203 eller K02, påpeka
förff., att intet skäl föreligger att antaga formeln R20 som typ för
al-kalimetallernas oxider. Rubidiumföreningarne äro betydligt lättare
flyktiga än kaliumföreningarna, så att kloriden icke utan förlust genom
upphettning kan skiljas från salmiak. Flera svårlösliga
rubidiumdubbel-salter hafva framstälts men lämpa sig icke för metallens kvantitativa
skiljande från kalium. Dock visade sig blytetrakloridrubidiumklorid
lämplig för rening af rubidiumklorid från de sista spåren af
kaliumklorid. (Annalen d. Chemie 294, 55—79.) Alb. Vesterberg.

Metod för kvantitativ bestämning af stearinsyra i fett. Denna
vanskliga uppgift har på ett sinnrikt och, efter hvad det vill synas,
tillfredsställande sätt lösts af Hehner och Mitchell genom tillämpning af en
princip, som förut användts af Casamajor för skiljande af rör- och
invertsocker från hvarandra. Den ur fettet frigjorda syreblandningen
utlakas med en mättad lösning af ren stearinsyra i metylalkohol. En
sådan lösning innehåller på 100 cm3 alkohol O.ou—O.016 g. stearinsyra
och bör ju ej kunna utöfva någon inverkan på i syreblandningen
befintlig stearinsyra, medan den naturligtvis är oförhindrad att. lösa andra
närvarande syror t. ex. palmitinsyra, hvaraf den kan upptaga O.103—O.132
g., eller 8 gånger stearinsyrans egen löslighet. Särskilda försök hafva
visat, att närvaron af palmitinsyra och lägre mättade fettsyror samt
olj-syra så godt som alldeles icke inverka på metodens skärpa. — I
handelns råa stearinsyra erhöllos efter denna metod 47—50.6 % ren syra, i
fasta fettsyror ur nöttalg 50.6, i fettsyror ur oléomargarin 21.3—23.6, i
fettsyror ur kakaofett 39.9—40.6, i mandel- och olivolja 0, i fettsyror ur
jordnötolja 7 %. Ur smör erhölls vanligen ingen stearinsyra, men
undersökningen är i detta afseende ännu ej afslutad. (Chem. Centralblatt
1897, I, 339—342). Alb. Vesterberg.

Alkoholjäsning utan jästceller. Genom sammanrifning af
bryggeripressjäst med kvartssand och kiselguhr samt filtrering af massan genom
ett kiselguhrfiltrum har det lyckats Buchner att erhålla en från lefvande
organismer fri vätska, hvilken framkallar alkohol- och kolsyrebildning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1897/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free